Mellskären att våga trotsa grynnorna
De släta hällarna ser först helt obefolkade ut. Kommer man lite närmare syns en och annan liten båt som vågat sig in mellan grynnorna och gömt sig i en skyddad vik. Ännu lite närmare kan man urskilja ett par små, små röda hus på ett av skären.
Från början var det inte meningen att man skulle bo här, utan gubbarna hade sina fiskeredskap i boden. De var väl ute och jagade sjöfågel, fiskade och söp, säger Håkan Lövkvist och skrattar. Det är helt fantastiskt här ute, fortsätter han och går upp mot huset. Det finns inga fler stugor än den här.
I dag är stugan lite större. Den har kök och vardagsrum och i ett ännu mindre hus intill sover de. Det finns varken el eller vatten, men med gasolkyl och kamin och stearinljus på kvällen klarar man sig långt.
Det är så rofyllt, säger Lise Lövkvist. På morgonen tar jag min kaffekopp och sätter mig på berget. Det är inte många timmar på dygnet vi spenderar inomhus.
Det finns ingenting att göra här, säger Håkan. Det är det bästa.
Lise gör kaffe i det lilla köket. Väggarna pryds av ett par väl använda vettar och några fiskeredskap. Det är lätt att föreställa sig fiskargubbarna sitta här och ljuga och dricka kaffekask.
Lite här och var runt de två små husen står utemöbler placerade. Alltid finner man lä någonstans. Utanför stugan är röda pelargonior planterade i vackra krukor. Idyllen är uppenbar. Nere vid båthuset står en liten fiskrök och väntar på kvällens fångst. Mitt uppe på ön är några grova störar nerstuckna i marken.
Dem använder vi fortfarande att hänga fisknäten på, säger Håkan. Vi tänkte lägga ut näten i kväll och se om vi kan få några flundror att röka. Men fisket har varit dåligt sista åren. Annat var det när man var barn och vi var tvungna att åka hem och tömma båten på fisk mitt i nätupptagningen, minns han. Min far är 72 år, han fiskar hela dagarna. Men han kastar bara fem kast, får han ingen napp byter han ställe. Nappar det inte efter fem kast finns det ingen fisk. Men det är sällan han får något längre.
Utanför skären ligger havet nästan blankt. En dag som denna syns grynnorna tydligare, men ändå är det få som har vågat sig in. Livet på den lilla ön är lugnt.
På kvällen och morgonen kan man höra ejdern, säger Håkan. Han tittar bort mot stugan och lutar sig tillbaka i trädgårdsstolen. Det blir ingen riktig sommar om vi inte har varit här ute, konstaterar han.
På skäret mitt emot är ljudnivån aningen högre. Skratt och prat blandas med bandspelarens bakgrundssorl. Tre motorbåtar med ruff ligger förtöjda vid klippan. Grillen står fortfarande framme och ett par ölburkar pryder klippskrevan. Det är semestertid.
Så jobbar vi med nyheter