Men Mona då?

Rubrikerna är stora och definitiva. Vägen ligger öppen för Mona Sahlin att ta över som socialdemokraternas nya partiledare. Hon står utan konkurrenter. Den handfull andra kvinnor som ansågs aktuella har samtliga tackat nej till att kandidera. Var LO-ordförande Wanja Lundby Wedin exakt står är ännu oklart. Annars återstår tydligen bara Mona Sahlin på valberedningens allt kortare lista.
Om man nu inte räknar Pär Nuder.

Den senare lär säkerligen hoppa in vid första bästa möjlighet, men då måste debatten först vända bort från kravet att det ska vara en kvinna i täten. Skulle det inträffa skulle det avslöja en tydlig svaghet hos partiet, som säkert kommer att kräva sitt pris i opinionen. Frågan om det måste bli en kvinna kommer dock säkert upp på bordet igen. Kanske även den där rundan om delat ledarskap eller kanske tripplat ledarskap? Än så länge har ingen föreslagit en kommitté där alla styr samtidigt.
En sak har historien lärt Mona Sahlin och kanhända har omvärlden också sett tendenserna. Vägen till den absoluta toppen är aldrig problemfri eller öppen för Mona Sahlin. Det finns gott om interna och röststarka kritiker. När det drar ihop sig kommer debatten säkert övergå till att försöka reda ut exakt vad hon egentligen uträttat under alla dessa ministerår. Det lär bli ganska knivigt. Men mest intressant av allt är kanhända att alliansregeringen inte verkar ha något emot att få Mona Sahlin som ny huvudmotståndare.
Om man nu inte räknar Pär Nuder.