Mer allians kräver både bälte och livrem

Regeringens fyra partiledare vill se mer samarbete, på fler områden. Efter 100 dagar med en alliansregering skriver statsminister Fredrik Reinfeldt, näringsminister Maud Olofsson, utbildningsminister Lars Leijonborg och socialminister Göran Hägglund i DN att de vill se ännu mer allians. Styrkan i alliansens varumärke är större än faran med att partierna hamnar i alliansskugga.
Valet, och erfarenheterna av att ha regerat tillsammans i några månader, säger att alliansen står för hållbarhet och trovärdighet i väljarkåren som inget av partierna vill riskera. Inget parti verkar heller lida av opinionsstress. Senhöstens snålblåst verkar mojna.
Samtliga allianspartier har tunga profilfrågor kvar som inte omfamnats av alliansen. Efter valet 2006 är dessa betydligt färre än vid Högforsmötet 2004. Frågan är då vad som återstår i valrörelsen 2010? Några gör det garanterat. Folkpartiets krav på Natomedlemskap lär inte vara alliansens 2010. Inte heller centerns modiga politik för att ta itu med låsningarna på arbetsmarknaden, rucka på LAS och garantera en jämn och sund styrkebalans mellan parterna på arbetsmarknaden. Kristdemokraterna lär ensamma kräva sänkt skatt på bensinen. Oroas moderaterna fortfarande över att det nya arbetarpartiet ska avvika allt för mycket från det gamla på arbetsmarknadens område? Fyra regeringsår lär väcka ytterligare frågor synen på personlig integritet hotar ett bli en av dessa.

Men 2010 kommer granskarna inte längre att fråga hur ska ni komma överens?, utan hur ser man skillnad på er? Det kräver en smart plan. Hur visar man att fyra olika röster är basen för en stark alliansregering? Partierna måste fundera över hur en allians tar hänsyn till att ett parti kan hamna i fyraprocentsproblematik. Blir det därför mer av tekniskt valsamarbete? Eller räknar man kallt med att alliansopinionen 2010 är så stark att de fyra står stadigt både tillsammans och på egna ben?

Alliansledarna vill se mer av gemensamma tag om globaliseringen, miljöpolitiken, välfärden och arbetslinjen. Det gemensamma hittills inom miljöpolitiken och nytänkandet inom välfärdssektorn har redan stark centerprofil. Det finns mer att ta av.
För att vinna nästa val krävs dock mer än en stark enighet. Politiken för mer av egen försörjning och egna möjligheter, får får inte bara symboliseras av att ha bytt skatter mot jämförbara privata kostnader. Fler måste få ännu mer över, vilket skapar framtidstro och stärker människors hopp om att lyckas med det de drömmer om. Så får man fler allierade.