Även om vi arbetar nästan sju av årets tolv månader för att fylla statskassan har situationen ändå förbättrats en del. Förra året inföll skattefridagen 29:e juli. På ett år har alltså skattefridagen flyttats nästan en vecka. Det beror framför allt på grund av det utökade förvärvsavdraget – jobbskatteavdraget – och sänkta arbetsgivareavgifter. Tittar man tillbaka ett par år, till 2006, så var skattekvoten kring 60 procent och skattefridagen inföll den sjunde augusti. Sedan förra riksdagsvalet har skattebördan alltså minskat med två veckor.
Det går alltså framåt och regeringen har aviserat att man arbetar med att minska antalet myndigheter. Ett arbete som har gett ett visst resultat så här långt i och med nedläggningen av exempelvis Arbetslivsinstitutet och länsarbetsnämnderna. Det verkar dock som att det är väldigt svårt att minska omfånget på statens uppgifter. Många politiker har uppenbarligen så lågt förtroende för vår kapacitet att hantera pengar att vi inte ens får ta hand om hälften av vår inkomst själva. När en myndighet läggs ner övertas uppgifterna, personalen och lokalerna i många fall av en annan myndighet. Förutom eventuella samordningsvinster som det kan medföra blir den enda effekten att brevpappret byts ut. För att kunna återföra makten över den egna livssituationen till medborgarna måste statens åtaganden minskas. Staten sysslar inte enbart med rättsväsende, utbildning och omsorg. Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens biografbyrå och partistödet är bara några av de utgiftsposter som utan vidare borde kunna strykas utan att kompenseras på annat sätt.
I dag finns det som sagt ändå anledning att glädjas. Om skattesänkningarna fortsätter i den här takten så kommer vi ha nått milstolpen ”hälften kvar” i slutet av nästa mandatperiod. Det kan vara värt att fira genom att spendera en del av de där pengarna. Men spendera dem inte på onyttiga saker som nöjen, godis eller alkohol. Då ser folkhälsominister Maria Larsson till så att skatten höjs igen.