Mer spännande som tanke än som teater

"The Mental States of Sweden", med urpremiär på Dramaten, är mer spännande som idé än som slutlig föreställning. Här finns starka enskildheter men svagheterna i helheten är segt tempo, särskilt inledningsvis, för många metanivåer och upprepningar.

Övrigt2013-11-19 07:54

Mattias Andersson har utmärkt sig som dramatiker, regissör och konstnärlig ledare för Backa Teater i Göteborg och "The Mental States of Sweden" är en fristående fortsättning på hyllade "The Mental States of Gothenburg" från 2006. Då liksom nu skrev han ett manus utifrån djupintervjuer gjorda av sociologer.

Många olika röster kommer till tals här och det är en stor poäng: mjölkbönder från Öland, en flykting i förvar i Flen, en fritidspedagog i Kristianstad, en montör från Trollhättan, en same från Kiruna. De är inte människor som befolkat Dramatens scen i någon större utsträckning tidigare och det är både rörande och roligt emellanåt.

Här hörs en kör av olika öden och i föreställningen ställs frågan: finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad? En lång rad utmärkta skådespelare åstadkommer sedan svar på den frågan. Irene Lindh gestaltar den smarta flickan ur resandefolket som automatiskt placerades i hjälpklass, Björn Granath Sundsvallsbon som alltid varit på väg till Stockholm, Alexandra Rapaport advokaten mer intresserad av sin hund av än av sin klient.

Scenografin av Ulla Kassius är en artistfoajé där skådespelarna befinner sig. Här visas böghat, kvinnomisshandel, skilsmässoögonblick – utanförskap av olika slag. Vad är dokumentär och vad fiktion? Vad händer när en människas liv blir teater? Vilka är publik? Men det är tyvärr intressantare som tankar än som teaterföreställning om samtiden.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om