Ingen lär jubla över att en storsatsning som kulturarvslyftet gett sysselsättning för 57 personer (DN 5/9). I hälarna på den massiva satsning som regeringens nu lanserade ungdomspaket på 8,1 miljarder utgör, behöver alliansen visa att den säkerställer att skattemedlen verkligen används effektivt.
Det var inget fel på idén med att ge människor på väg tillbaka från sjukskrivning chansen inom kulturarvssektorn. Men 57 platser av tänkta 1 200 visar att resan från idé till genomförande var mindre effektiv. Det stora ungdomspaketet är å andra sidan mer förutsägbart. Det blir nya platser inom allt från komvux till yrkeshögskola. Arbetslösheten, främst bland unga, kommer att pressas tillbaka.
Under alliansen har utbildningsutbudet reformerats för att lättare kunna anpassas efter näringslivets behov. En starkare koppling mellan eftergymnasiala utbildningar och företag samt införandet av yrkeshögskolan, är hörnstenar i detta. Vägen mellan yrkesutbildning och jobb ska vara rak, utan onödigt krångel. Men där har yrkeshögskolan att lära av sin föregångare kvalificerad yrkesutbildning, KY.
Det är en mångfald av aktörer som anordnar utbildningarna. Marknaden skapar utrymme för både växande företagande och andra utbildningsanordnare. Men förordnandena är korta, med få utbildningsstarter per godkänd utbildning. Risken är det blir ryckigt för de som ska driva utbildningarna och samtidigt få fram nya. Inte minst mindre aktörer får svårt att agera långsiktigt, att växa och höja kvaliteten över tid.
Utbildnings- och branschföretagen gör i dag mycket av kartläggningen av den framtida kompetens som behövs. Det är bra, inte minst för närheten till företagens vardag, men det är inte gratis. Någon ersättning för detta utgår inte från staten. Kontakter och marknadskunskaper riskerar därför snabbt att gå förlorade när yrkeshögskolan skiftar inriktning med tvåårsintervaller.
För att värna den anpassningsbarhet som ska finnas i utbildningsformerna, exempelvis ettåriga utbildningar med nya beslut vartannat år, måste utbildningsanordnarna möta så lite krångel som möjligt när de erbjuder sina tjänster. Skolor som redan har aktiva utbildningar borde med exempelvis visstidscertifiering kunna slippa återkommande formalia – och det är en hel del sådant i ansökningsförfarandet. Då skulle man använda skattemedel mer effektivt och samtidigt bidra till regeringens arbete mot byråkrati och regelkrångel.