Messing lämnar tågnotan till Sörmland

För att sätta Ostlänken i rörelse, kan man inte lita på regeringen.
Regeringen har, som vi har skrivit tidigare, utsett förre landshövdingen Bo Holmberg till förhandlingsman med uppdrag att undersöka möjligheterna för en tidigareläggning av Ostlänken. Den mycket viktiga frågan, nämligen vilka förutsättningar som finns att finansiera en tidigareläggning, utan att staten skjuter till nya miljarder eller plockar bort ett annat järnvägsprojekt, har hittills lämnats obesvarad.
Folkpartisten Liselott Hagberg från Nyköping har därför frågat hur infrastrukturminister Ulrica Messing ser på en så kallad PPP-lösning, Public Private Partnership. En modell som innebär att den statliga sektorn styr projektet medan det privata näringslivet står för en väsentlig del av utförande och finansiering, för att på sikt få tillbaka pengarna.
Men Messing svarar som så många gånger förr, att något sådant är inte aktuellt. Av svaret framgår dock att Bo Holmbergs uppgift blir att undersöka i vilken mån berörda kommuner och andra regionala organ är villiga att skjuta till offentliga medel för att järnvägsbygget ska komma i gång tidigare. Pengar som staten borde stå för.

Riksdagsledamoten Hagberg, är inte oväntat missnöjd med svaret. I stället för ett kraftfullt agerande och en tydlig vilja tillsätts en utredning eller en förhandlingsman, säger hon och beskyller regeringen för att bedriva en var god dröj-politik. Det ser inte bättre ut.
Nyköpings kommun verkar också misströsta. Nyligen reserverade kommunstyrelsen nämligen 1,5 miljoner kronor för en egen projektperson som ska påskynda projektet under de närmaste två åren.
Regeringens motstånd till en PPP-lösning är sannerligen obegripligt. Statskontoret regeringens egen myndighet och som enligt egen utsago bistår med utredningar och beslutsunderlag för modernisering och utveckling av offentlig service har i en uppmärksammad rapport starkt förordat PPP-modellen. Den ger en högre effektivitet i form av lägre kostnader och bättre kvalitet. Till och med i Näringsdepartetmentet presenterade en arbetsgrupp redan 2000 en modell för partnerskap mellan offentlig och privat sektor - uppenbarligen för döva öron.

Regeringens ointresse visar att man i själva verket inte är beredd att stödja de nödvändiga satsningarna på järnvägen i vår region. Svaret är att om vi i Mälardalen vill ha en Ostlänk nu, så får vi stå för stora delar av kalaset själva.