Med lite avstånd skulle det kunna vara så att man möjligen betraktar Jessica Fleetwoods svarta svävande stålbröst som en samling med...just svarta svävande stålbröst.
Den som går lite närmare ser någonting mer.
‒De är slagna på, några är blodiga. Och bh-banden är så där utdragna som bh-band blir när de dras i för att få till den där snärten som jag tror nästan varenda tjej i högstadieåldern och uppåt har varit med om, säger Jessica Fleetwood som ägnar både torsdag och fredag åt att få konstverken av stål och läder på plats i biblioteket på Koordinaten.
Jessica Fleetwood beskriver sig själv som feministsmed. Född och uppvuxen i stålstaden Oxelösund, där hennes verk "Ståltheten" tronar i Fiskehamnen sedan 2000. För två år sedan gjorde hon sin mastersutställning från HDK och utbildningen Applied Art Metal Design.
‒Det här var ju före hela #metoo-kampanjen drog i gång. Jag hade länge velat ta mig an sexuella trakasserier i min konst och mastersutställningen blev en spännande start på ett projekt som jag fortfarande inte känner mig helt klar med. Det är en konstig värld vi lever i där kvinnor tvingas in i normer som är lika sjuka oavsett om det är i väst eller öst de lever.
Utställningen som visas i Oxelösund är i stora delar densamma som på mastersutställningen. Men här finns också en rejäl hög med tomma A4-ark.
‒Jag hoppas att besökarna ska vilja dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Och skriva ner dem på papper som sedan får vara en del i utställningen. Genom att gemensamt lyfta de här frågorna ser vi till att öka medvetandet om problemen som tyvärr är vidrigt stora i samhället, säger Jessica och fortsätter:
‒Jag fick själv en fråga från en snickare om inte mina bröst var i vägen i mitt arbete som smed. Alltså hur kan man ens komma på en sådan fras? Det är som om jag skulle fråga om hans kuk är i vägen när han snickrar. Jag blev förbannad och fröet till utställningen fick rejält med näring kan man säga, säger Fleetwood som menar att #metoo är som att stå mitt i en revolution.
‒Det är en historisk händelse som verkligen slagit rot i Sverige och som jag tror förändrar oerhört mycket. Som kvinna är det viktigt att stå upp för de systrar som drabbats. Det handlar om att bryta normen, att få alla kvinnor och för den delen även andra utsatta grupper i vårt samhälle, att våga säga nej, sätta stopp.
‒Personligen har jag nog mest försökt tystats ner av olika män. Men jag har tränat judo sedan jag var liten och det lärde mig att aldrig ta skit. Men många medsystrar behöver stöd och pepp och i mitt konstnärskap brinner jag för att lyfta kvinnans roll både i smedyrket och i historieskrivningen i stort.
Förhållandet till metall och stål grundlades på SSAB i Oxelösund, där far, farfar och morfar jobbade, och Jessica körde truck under några sommarlov.
‒Jag håller ju numera till i Dalsland och tänker att det är roligt att visa vad jag gör nuförtiden. Egentligen skulle vi ha haft vernissagen nästa helg, men jag är angelägen om att vara på plats och prata med publiken så därför bestämde vi oss för att köra redan nu på lördag. Jag ser väldigt mycket fram mot att visa upp den här utställningen.
"Sexuella trakasserier" öppnar klockan 11 på lördag och utställningen pågår sedan fram till den 6 mars.