”Tretton timmar” kretsar kring just en sådan desperat jakt. Hon som springer genom Kapstaden med ett gäng hänsynslösa mördare efter sig är en ung amerikansk turist som har goda skäl att inte lita på någon, inte ens polisen.
Bennie Griessel, en skicklig kriminalare som just har befordrats till kommissarie och utsetts till mentor för ett antal nyutexaminerade poliser, jagar i sin tur både flickan och hennes förföljare. Samtidigt får han också ett annat fall på sitt bord, med en framgångsrik skivbolagsdirektör som hittas skjuten i sitt hem. Det är upplagt för en sällsynt intensiv dag på jobbet för Griessel och hans kolleger, och för några likaledes intensiva timmar för läsaren.
Deon Meyer rapporterar från ett Sydafrika där rasismen och våldet fortfarande biter sig fast och där vackra politiska reformer aldrig riktigt orka tränga under ytan. Tjänstemännen i landets poliskår måste inte bara strida mot kriminella element utan också mot intern korruption och etniska konflikter som har övervintrat från apartheidepoken eller cementerats genom missriktad positiv särbehandling.
Det Nya Sydafrika (som landet ironiskt benämns) är ett land där människor pratar, handlar och resonerar med en särskild sorts sammanbiten uppgivenhet, som om ingenting längre var snett nog att förvånas eller förfasas över. Miljöskildringen är förstås en viktig komponent i alla lyckade spänningsromaner, men sällan famnar den om så många mentala och moraliska dimensioner som här.
Meyers senaste bok, ”Devils Peak”, belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman. ”Tretton timmar” är minst lika bra, med samma pulshöjande korsklippning och intelligenta upplägg.
Deckare är deckare, och inte heller Deon Meyer orkar helt undvika klyschor och ologiska deus ex machina-lösningar, men han bevisar återigen att han kan mäta sig med de allra bästa i fråga om litterär muskelkraft och vighet.
Meyers deckare är en pulshöjare
Vissa spänningsschabloner är outslitliga. Jakten, till exempel. Ett ensamt offer som springer för livet medan förföljarnas steg ekar i huvudet. Lungorna som skriker efter luft, dörrarna och murarna som tornar upp sig, de sekundsnabba besluten på liv eller död. Det är som i allas mardrömmar, och just därför går det inte att värja sig.
Så jobbar vi med nyheter