Militärer tränar samarbete i Trosaskog
Utländsk militär har invaderat skogen vid Åshorn. Dessertörer och flyktingar tas om hand och helikoptrar surrar i luften. Det är militärövning.
Är de desertörer? Är de skadade? Vilket är det juridiskt korrekta handlandet när man har att göra med militära avhoppare?
Dessa frågor och andra ska väckas och besvaras under militärövningen Nordic Peace 02 som pågår i Sverige.
I Trosa finns en estländsk trupp stationerad. För att inte lokalbefolkningen ska bli alltför uppskrämd finns en blågul man med i sällskapet.
De kan ju få för sig saker annars om de ser folk i utländska uniformer här. Men grannarna är välvilligt inställda, har till och med bjudit på kaffe, säger Jan Durne som är löjtnant inom FVRF och förbindelseofficer i projektet.
I Nordic Peace 02 tränar civila och militära organisationer samarbete och utbyter erfarenheter inför olika typer av katastrofsituationer. De lär sig tänka blått FN-blått.
Det är en fredsövning. Vi ska lära oss att handla rätt vid en ny situation som den i Bosnien, säger Jan Durne.
Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland, Littauen och Storbritannien deltar i projektet, liksom hjälporganisationer som Röda korset och Läkare utan gränser.
Truppen i Trosa tillhör Kaitseliit, en slags estländsk motsvarighet till hemvärnet.
Under förra veckan var de i Södertälje på kurser för att lära sig förhandla, sätta upp vägspärrar, ge eskorttjänst för exempelvis mattransporter och hantera upplopp.
På bara en timme fick vi lära oss ert system för luftövervakning. De svenska befälen sa att vi kunde hantera det bättre än de själva, säger Moonika Rausepp från den estniska truppen.
Utanför Trosa har de fått omsätta kunskaperna i praktiken. Dygnet runt kan de testas. Vägen ner till deras tältplats hålls under uppsikt av vakter.
Men en dag kom överraskningen från vattnet. Tre män som föreställde flyktingar gick iland från en båt vid stranden, berättar Moonika Raudsepp.
I varje situation finns stridsdomare som avbryta om något går snett. Man leker rollspel för att få så verkliga situationer som möjligt.
Dessutom är det nyttigt att känna på hur man kan bli bemött som flykting. Efteråt diskuteras övningen.
Så får vi reda på vad som ska förbättra i vårt agerande. Men viktigast av allt är kulturutbytet. Vi måste förstå och kunna samarbeta med våra grannar, säger Jan Durne.
Susanne Berggren
Så jobbar vi med nyheter