Att hon som Moderaternas talesperson i miljöfrågor väckte störst uppmärksamhet med sitt förslag om att byta M:s partisymbol till en morot har väljarna säkert överseende med. Hellre morötter än piskor.
Avslöjandet att Sofia Arkelsten – under tiden som miljöpolitisk talesperson – lät sig bjudas på en studieresa av oljebolaget Shell kommer således olämpligt. Arkelsten är noga utvald som en turkos röst för ett parti som länge var ointresserat av miljöfrågor.
Nu har Sofia Arkelsten fått Shells olja på fingrarna
Shell är ett av världens mest kontroversiella oljebolag. Företaget har gjort sig känt för skadliga miljöutsläpp i Afrika – och får hård kritik av människorättsorganisationen Amnesty. Rapporter från Amnesty tyder på att Shell har använt sig av den politiska situationen i Nigerdeltat, för att lägga över skulden för miljöföroreningar på militanta grupper och icke-fungerande myndigheter.
Shell har haft ögonen på sig under flera decennier. Ändå valde Sofia Arkelsten våren 2008 att låta sig bjudas till ett PR-jippo i Frankrike – där europeiska studenter tävlade i att ta fram bränslesnåla bilar.
Utläggen för Arkelstens flygbiljetter, två hotellnätter och lika många luncher är småpengar för ett ifrågasatt oljebolag som behöver förbättra sin gröna image. Sofia Arkelsten levererade i en riksdagsdebatt samma höst, när hon talade om Shells miljöarbete i positiva ordalag.
Tack för kaffet. Om Arkelstens resa kommer att räknas som en mut- eller studieresa är hugget som stucket. Det ligger i lobbyverksamhetens natur att röra sig i gränslandet för vad som är tillåtet. Men Sofia Arkelstens agerande sätter fingret på vilka frestelser som uppstår för up-and-coming riksdagsledamöter. Miljöpolitiska talespersoner kan absolut delta i evenemang som anordnas av kommersiella intressen. Däremot borde Arkelsten ha betalat sina egna biljetter.
Moderaterna visade sin PR-skicklighet när man utsåg Sofia Arkelsten. Nu får hennes företrädare Per Schlingmann sin första delikata uppgift i rollen som ”regeringens kommunikationsstrateg”.
Lyckas han rida ut mediedrevet, och möjliggöra för Arkelsten att stanna kvar som partisekreterare, gör han skäl för sin höga lön.