Min son, jag vill ge dig solen
Min son, vad stor du har blivit! Lång, mörk och ståtlig. Dina ögon är brunare än någonsin, nästan svarta och fyllda av hemligheter och olösta gåtor.
Jag skulle vilja titta in där bakom för att se vad som händer och om jag kan hitta några av svaren du söker. Men jag förstår ju sen när du kommer med dina finurliga tankar att jag aldrig kommer hitta några svar utan din hjälp.
Ibland är du en sprattelgubbe och jag undrar om det är någon därinne som vill komma ut men inte hittar vägen. Han verkar ha fastnat i fingrarna, tårna, benen och armarna. Nu verkar han dock ha hitta rätt för det var ett tag sedan du sprattlade.
Jag skulle vilja ge dig en present min vän. Jag vill ge dig solen, skärgården och havet, blå himmel och solvarma klippor.
Vi seglar, du styr. Du klarar det bra. Vi sitter på uppvärmda klippor och bara tittar.
Du upptäcker såklart 1000 saker som jag inte skulle se om du inte visade mig. Sjögräs som dansar vackert under ytan, en fisk som irrar i det mörka vattnet, löv som ser ut som gubbar och moln som ser ut som dinosaurier.
Vi kommer att se måsar. Hör du dem? På kvällen sitter vi på berget och tittar på alla fyrar som blinkar.
Minns du när vi satt på Fläskö? Det var mörkt, luften var ljummen och lite fuktig. Vi satt och tittade på alla fyrar som blinkade likt en väl inövad symfoni. Tiden stod stilla. Du tog min hand och gav den ett tryck liksom för att dela med dig av upplevelsen, jag tryckte tillbaka. Ibland behövs inga ord. Precis som du vill ha det, eller hur?
Du, mitt hjärta, är större än livet och den bästa son man kan ha. Jag önskar dig en härlig sommar med roliga upplevelser och många skratt. Njut, vila och samla kraft, det behöver du och sommaren behöver dig.
Pia Hallberg
Så jobbar vi med nyheter