Mindre och större grupper

!Barngrupperna i förskolan har aldrig varit mindre under 2000-talet och personaltätheten ökar ytterligare en tiondel, meddelar Skolverket i en rapport. I Nyköping, Trosa, Gnesta och Oxelösund är grupperna på genomsnittet eller därunder. Det är en positiv utveckling, men det sker i små, små steg och varje decimal kostar stora skattepengar. Därmed måste förskolorna vara mycket bättre än jämfört med ett par år sedan? Men nej, så fungerar det ju inte.
Övergripande diskussioner om förskolans behov fastnar ofta i mer resurser-fällan, att mer pengar garanterar kvalitet i alla lägen. Antalet anställda är en viktig faktor, men verklig kvalitet inom förskolan kräver engagerade och engagerande förskollärare som utvecklar verksamheten. Värdet på de enskildas insatser tappas lätt bort när siffror och statistik görs till verklighetsbeskrivning.

Små barngrupper är generellt sett lättare att hantera. Men behoven varierar. Ingen avdelning, ingen grupp av barn är den andra lik.
Det visar sig att de öronmärkta statsbidragen, de så kallade Hallengren-pengarna som skulle öka personaltätheten i förskolan, har skapat nya problem. Barngrupperna har visserligen minskat på de områden som fick del av bidraget. Men fritidshemmen fick inga och hamnade därmed utanför det politiskt prioriterade. Barngrupperna växer och personalen glesnar. Klåfingriga regeringar som försöker detaljstyra kommunal verksamhet är aldrig lyckat. Syftet må vara gott, men det säger ingenting om resultatet.
Gärna satsningar på förskolan, men lämna så mycket utformning som möjligt till dem som ansvarar för verksamheten.