Minnenas å var full av kräftor
Minnenas å, denna självförsörjningens farled. Sigtunaån, som blandar Klämmingens klara vatten med Frösjöns dygröna dito. En gång full av kräftor och gösarnas vandring mellan sjösystemen.
Men han behövde inte tjuvfiska. Han hade fiskearrende i Frösjön där han visste allt om fiskegrund, lektider för olika fiskar som löja, gädda, braxen, gös och abborre, vattnets temperatur och vindarnas riktning.
Ibland fick vi ungar följa med på fiskafänge, där man vid nätläggningen fick stränga order att hålla kursen mot ett bestämt mål. Annars får vi inte en fisk!
När vi vittjade en 200-kroks långrev, agnad med ömsom löja ömsom daggmask, för att han skulle få sin efterlängtade ål, inkokt med dill i sin naturliga gelé. Allt nog blev båten full av olika fiskar i både sump och för.
Vi fick som barn försälja fångsten, där stora fiskar såldes till institutioner, som hotell och barnhem, braxar till kunder och resten till det egna hushållet, där mammas kokkonst omvandlade fisken till smakliga måltider, som inkokt ål, dill- och tomatfylld gös och abborre på grönsaksbädd.
Men allt fiske var inte ämnat för försörjning och självhushåll. Han hade också intresse för sportfiske, där fisken fick sin chans. Slantning som numera sällan används som fiske.
Han visste hur man agnar ett slantspö med en fjällad mört, bambusticka och blyad krok. Och med ett långt bambuspö kunde doppa agnet in bland vassen, där oftast gammelgäddan stod.
Ack ja, min barndom var kantad av fiskedon, långrevar, bomullsnät, undertagshåvar, ryssor, angeldon och saxar, men också rika fiskeminnen.
Men tanken slår en, hur hann pappa med allt. Eget företag, höns och grisar, hus och egen täppa och stugan full av ungar samt ett stort föreningsintresse. Hans sista fångstredskap blev käppen som stöttade honom för en ond höft.
Vid vittjandet av ett nät med sitt barnbarn blev fångsten en gädda på 11,5 kg. Grabben orkade inte få upp en vilt sprattlande gammalgädda i båten. Pappa nockade den med ett välsiktat slag mellan ögonen.
Fiskandet var nog för honom förenat med både nytta och nöje, men också mycket arbete.
Det är nog så att egna förvärvade kunskaper försvinner med oss själva. Nutiden äts upp av medias utbud och fjärmar oss alltmer från naturupplevelser för de flesta av oss.
Oh, vad jag beundrar Dig
pappa
sånt, jag inte förstod som ung.
Din omsorg för ungar och mamma
Du fiskars okrönte kung.
Bertil Ekstrand
Så jobbar vi med nyheter