Minnesbilder med eget liv

Konstnären Ingvil Stille är inte på något sätt obekant med Nyköping. Hon är född och uppvuxen här. Och utställningen Gömda Syner som nu visas på Pelles Lusthus handlar om hennes uppväxtplats på S:t Annegatan.

Övrigt2005-12-09 16:32
Nyköpingsåns vatten flyter grönt och mörkt förbi utanför fönstret. På andra sidan ån ses Fors fabriker och mot väster den gamla Repslagaregatan som rinner ned mot stranden. Utsikten från fönstret är alltid lika hänförande, i alla slags väder och årstider.
Barndomshemmet på S:t Annegatan 21 finns inte längre kvar. Där det en gång låg går nu Ö:a Rundgatan förbi. Men i Ingvil Stilles minne är bilden av huset och dess omgivning så väldigt starkt.
Jag återkommer alltid till barndomshemmet som motiv. Det var min trygghet och det är nog också därför som jag återvänder gång på gång, säger Ingvil Stille.

Utställningen Gömda Syner fått något av en retrospektiv karaktär. De tidigaste verken, tuschlavyrerna, påbörjades 1986. Under ett terapeutiskt samtal kom en bild upp av ett hus. Det var en självständig bild, berättar Ingvil Stille.
Jag fick upp bilden, och den var så stark. Jag ville se var den tog vägen, så jag började närma mig för att utforska var det skulle sluta.
Det blev ett tiotal lavyrer under de närmaste åren. Oavsett vilken period Ingvil Stille har varit inne i har barndomshemmet funnits med. I bland har det handlat om ljus som fångas upp av en vägg. I bland har hon dock arbetat med ett och samma motiv ur olika perspektiv. Då har minnena från S:t Annegatan fått stå tillbaka för ett tag.

För Ingvill Stille är handlar de gömda synerna om minnesbilder som plockas fram. Fast det är mer som att de kommer till henne. De är självständiga, har fått sitt eget liv. Ett motiv som alltid spökar är utsikten, från fönstret.
Jag var ett ensamt barn och var ensam mycket på kvällarna. Eftersom jag var lite mörkrädd blev utsikten som en trygghet för mig. Det blev en tillflyktsort.
Hon vill att målningarna ska få ta tid. De är inget att skynda förbi. Hon är mån om tystnaden och stillheten. Men samtidigt vill hon uppnå en känsla, lite som den man får av musik.
Du vet hur musik går i olika strömmar och växlingar. Att det sker någonting när man lyssnar på musiken. Den känslan vill jag försöka uppnå med mitt måleri.

Fotnot: Gömda Syner visas
på Pelles Lusthus till och med
den 1 januari med vernissage
i dag, lördag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om