Moderat konvertering till könskvotering

I Dagens Industri den 21 september öppnade Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten upp för könskvotering av bolagsstyrelserna. Visserligen med många reservationer. Lagstiftning är ett trubbigt instrument, äganderätten är viktig och så vidare. Men om könsrepresentationen inte förbättras anser hon ändå att kvotering kan vara rätt väg att gå.
Så lät det inte 2009.
Då hette den politiska huvudmotståndaren Mona Sahlin och förslaget om könskvoterade bolagsstyrelser drevs aktivt av den socialdemokratiska ledningen. En stor del av Sahlins sommartal det året handlade just om kvoteringsfrågan. Det fick Arkelsten att slå bakut. ” Sluta prata symbolpolitik när det gäller jämställdhet, frågan är för viktig för det”, utbrast hon i en debattartikel på Newsmill. Kvotering är en liten perifer jämställdhetsåtgärd som enbart påverkar en minimal del av den svenska befolkningen, var budskapet.
Nu låter det annorlunda.
Med en mustaschprydd man vid rodret för det gamla arbetarpartiet verkar det nya arbetarpartiet se en chans att dra åt sig jämställdhetsfrågorna. I sin artikel i Dagens Industri avfärdar Arkelsten många av hennes gamla invändningar med att de ekar ihåligt för alla som vill arbeta mot diskriminering.
Ofta framställs kvoteringsfrågan som en avvägning mellan privat äganderätt och jämställdhet. De flesta människor håller med om att bolagsstyrelser främst är en fråga för ägarna. Ledamöterna ska utses av bolaget, inte av politiker. Därför visar nästan alla opinionsundersökningar ett kompakt motstånd mot kvotering. Men frågan är betydligt större än så. Den handlar om vem man som person förväntas representera. Sig själv, sitt kön, eller något annat politiskt definierat kollektiv.
Den lilla elit kvinnor som har möjlighet att ta sig in i en bolagsstyrelse har mer gemensamt med motsvarande manlig elit än de har med lågavlönade kvinnor inom vården eller arbetslösa ensamstående. Ändå görs de till representanter för ett helt kön. Det är i grunden absurt.
Moderaterna har länge haft problem med att locka till sig kvinnliga väljare. Kvoteringsförslaget bör ses i ljuset av att de nu försöker bredda sitt parti. Det statsbärande partiet vill ha stöd av alla grupper i samhället. Hittills verkar framstöten inte ha skapat någon motreaktion hos Socialdemokraterna. Men när de kvinnliga väljarna börjar röra på sig lär det bli förändring.
Frågan är bara vad Juholt har att kontra med?