Moderat kvotering - hot eller allvar?

Han lånar fräckt den metod som den förra S-regeringen använde – och hytter med kvoteringskäppen för att understryka allvaret i frågan. Det gav ett ganska beskedligt resultat under förra mandatperioden. Vad är det som får Moderaterna att tro att hot skulle gå hem den här gången?
Sannolikt handlar detta mer om väljarkåren i sig. Per Schlingmann – och de Nya Moderaterna – räknar med att fler väljare uppfattar deras jämställdhetssträvan som starkare om M står för det mer hårdföra budskapet kvotering. I stället för att ställa börsbolagens valberedningar till svars varför de har så svårt att se kompetens om den inte har förpackats i en manskropp.
Nåja. Könsfördelningen i bolagsstyrelser är inte den främsta jämställdhetsfrågan, det handlar mer om principer. Näringsminister Maud Olofsson (C) må ha varit tydlig i sitt nej till kvotering under mandatperioden, men varken hennes parti eller Folkpartiet lär vara helt orubbliga i frågan.
Att hota är dock en sak, genomföra är en annan. Kvoteringens baksida märktes senast när regeringen tvingades sätta stopp för positiv särbehandling i antagningen till högre utbildning. Detta är alltså inget universalmedel. Någon kommer alltid i kläm. Det är alltid bättre att försöka förändra attityder och låta människor göra egna medvetna och rationella val till jämställdhetens fromma – utan tvingande lagar.
Föräldraförsäkringen utgör någon form av mellanting. En relativt stor del är fortfarande till frivillig fördelning mellan föräldrarna. Men kurvan för pappornas uttag av föräldraledighet fortsätter att knega på uppåt. Genom jämställdhetsbonusens införande och höjningen av taket i föräldraförsäkringen har starkare privatekonomiska stimulanser tillkommit på senare tid.
Det går inte med stormsteg, men på tio år har andelen utbetalade föräldradagar till männen ökat från 12,4 procent till 22,3 procent. Utvecklingen går åt rätt håll, utan att makten till egna val helt har tagits ifrån föräldrarna.