Ord står mot ord. Misstankar är misstankar. Det finns anledning att ifrågasätta varför den avhoppade moderaten Ibrahim Adan väljer att tala ut om metoderna i valrörelsen 2002 först nu. Åtta år är en lång tid – och Adan har inte mer på fötterna än sina påståenden.
Ändå. Enbart misstankarna om att statsministerns närmaste man HG Wessberg kände till, och i värsta fall sanktionerade, medlemsfusket i Stockholmsmoderaterna är fullt tillräckliga för att lämna en svart skugga över statsrådsberedningen.
Väljarna ser orden fusk och moderat.
Fredrik Reinfeldt är på flera sätt en förtroendeingivande statsminister. Däremot har Reinfeldts tid vid makten kantats av hans oförmåga att välja rätt medarbetare. Det har brustit i alla led: från pressekreteraren, till vem som har släppts in i nya Moderaternas inre kärna.
Ingen annan statsminister har behövt göra sig av med två ministrar, på lika många veckor. Ingen annan statsminister har i strålkastarljuset blivit så förd bakom ljuset, som Reinfeldt när han tittande in i tv-kamerorna, och förklarade sitt ovillkorade stöd för Ulrica Schenström.
Nu tvingas han försvara ännu en medarbetare. Det är ingen skräll om Fredrik Reinfeldt, bakom sitt lugna yttre, är rejält förbannad. Anledningen till att HG Wessberg över huvud taget utsågs till Schenströms efterträdare var den gråa eminensens förmåga att hålla sig inom spelreglerna.
Om Ibrahim Alan, eller någon annan, kan lägga fram bevis för hur Wessberg visste om valfusket, lär Reinfeldts statssekreterare inte kunna sitta kvar. Då träffar Moderaternas smuts hela statsrådsberedningen.
Mardrömsscenariot gör att det redan i dag finns anledning att ifrågasätta delar av Moderaternas partikultur. På vilket sätt gör partikulturens värderingar att profilerade moderater är beredda att tumma på reglerna? Varför är det just M-politiker som tar sig friheten att trixa med alltifrån Radionämnden till röstsedlar? Vad skiljer deras syn på individuella rättigheter från andra politikers?
Det är några av frågorna som Fredrik Reinfeldt tyvärr behöver fundera över. Inte konstigt att statsministern har påsar under ögonen.