Länge levde alla andra partier i skuggan av Socialdemokraterna. I dag finns inte skuggan kvar.Moderaterna har – via Allianssamarbetet – vänt upp och ned på den svenska politiska kartan. Efter en brutal identitetskris 2002, har Moderaterna genomgått ett omfattande förändringsarbete och samtidigt prickat samtidens nerv. Den utvecklingen är politisk historia och har hittills lett till två mandatperioder i rad med en borgerlig statsminister.
Moderaterna har garanterat inga tankar på att släppa det grepp som man nu har. Frågan är bara vilka partier som blir De Nya Moderaternas långsiktiga samarbetspartners. Varken Kristdemokraterna eller Centerpartiet kan i dag känna sig säkra på att inte bli slukade av De Nya Moderaterna.
SCB:s stora partisympatimätning för november bekräftar bilden av att tre partier har en stark medvind. Moderaterna vinner stort inom tjänstemannagrupperna. Miljöpartiet plockar in storstadsväljare med sympatierna till vänster om mitten. Sverigedemokraterna vinner väljare som få eller inga andra partier riktar sig särskilt till. Övriga partier är förlorare.
Att Socialdemokraterna når upp till 29 procent i en mätning där ledarskapet har lämnat och närmast kaos råder, är visserligen starkare än väntat. Men det ska väldigt mycket till för att rubba de politiska trender som råder.
Moderaterna måste göra några riktigt stora misstag, medan Socialdemokraterna måste pricka exakt rätt. Den utvecklingen är svårbeställd.
Annars talar det mesta för en framtid där Moderaterna dominerar agendan, Miljöpartiet växer i städerna och Sverigedemokraterna där tillväxten är svagare.
Övriga partier måste verkligen övertyga om att det finns starka skäl att ompröva den framtidsbilden. Hittills är det inget som gör det.
Socialdemokraterna har svårt att motivera varför de är bättre på att styra Sverige än Moderaterna eller mer moderna än Miljöpartiet. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet har svårt att förklara varför borgerligt sinnade väljare ska luta sig mot dem i stället för Moderaterna – eller varför liberala Miljöpartister har valt fel sida.
Och vilket parti når fram till de unga män utan högre utbildning som just nu är kärnan i Sverigedemokraternas framgång?