Mot Bodströms diktatur?
Artikeln publicerades av SSU-ordförande Anna Sjödin.
Dagarna senare blev hon helt plötsligt utslängd från krogen och slagen.
Visst, hon var säkert på krogen.
Visst hon var säkert inte helt nykter, det är man ju inte alltid på krogen.
Visst hon var säkert uppkäftig, det har hon ju redan bevisat med sin artikel.
Någon som representerar lag och ordning kanske resonerade så här:
Hon fattar inte att vi måste sätta åt dom där djävla terroristerna alltså, bara Bodström fattar det och vågar ta dom tuffa besluten så ordningsmakten får de befogenheter de förtjänar.
Får jag en chans på den där bruden så ska hon nog få se . . .
En lakej fick sin chans. Tänk efter. Skulle en politiskt medveten kvinna i Anna Sjödins position ha kallat dörrvakten svartskalle, så som dörrvakten påstår? Knappast. Inte ens efter ett antal drinkar på krogen.
För media verkar sensation, som vanligt, vara viktigare än kärnfrågan. Är det verkligen någon som tror att media skulle slagit upp att dörrvaktens egentliga yrke är läkare med stora rubriker, om han i stället varit lastbilschaufför? Utan att förstå går media Bodströms ärenden.
Terroristfoben Bodström sammankallade säkert inte sin stab för att dryfta hur man ska straffa denna uppkäftiga unga ordföranden, det vore alltför plumpt.
Men som vanligt i sådana här sammanhang behöver bara signalerna vara tydliga nog till polis, till säpo, till övrig ordningsmakt, för att saker ska ha sin gång.
Frågorna är många och inte alls enkla, rädslan för terrorister skapar dimridåer, där Bodström och folkpartister ger farliga signaler.
I höst har vi fria och demokratiska val, fria och utförda av orädda människor som inte låter sig skrämmas av terroristhot som leder i riktning bort från demokrati.
Vi kan alla leva gott under en demokratiskt vald socialistisk eller borgerlig regering, men inte under en regering med en rädd justitieminister som i sin rädsla är beredd att överge de demokratiska värderingarna.
Lennart Alm
på tvären i politiken
Så jobbar vi med nyheter