Möte i en gul kanot
När jag satt och solade på Femörehuvud paddlade en kille förbi i en gul kanot. Vi vinkade till varandra, berättar May Nilsson, som i gårdagens SN berättade om sin uppväxt på Utklippans fyr.
Vi har varit gifta på var sitt håll ett tag men det som påbörjats bör få fortsätta, säger Ingemar.
May var femton år då.
Ingemar är Oxelösundsgrabb och har jobbat som kranmaskinist och på kommunen där han hade hand om bostadsförmedlingen. De kom till Stockholm 1962 där arbetsområdet var fastigheter.
Sedan har det varit båt och sjö, säger Ingemar.
May började arbeta hos fjärdingsman med att skriva maskin. Hon har också arbetat
i järnhandel i Oxelösund och på Sunlight. Till Nyköping flyttade de för tio år sedan.
May var femton år då hon också första gången gick i julottan. Familjen gick på morgonen till Stjärnholms kyrka för att vara med om gudstjänsten.
May började sjunga som liten och vann en sångtävling. Så har det genom åren blivit uppträdanden här och var bland annat på bröllop och som primadonna på revy i Nyköping. Hon håller fortfarande igång. Ingemar jobbade med politik och var den som ledde kyrkofullmäktige då kyrkan byggdes för att göra Oxelösund värdig att vara stad.
Det var också jag som övertalade Sven Zetterström att ställa upp som politiker, säger han.
Efter Femörehuvud blev det Hävringe för Mays pappa. Hon berättar om den gången då vattnet frös till Hävringe och plötsligt en dag stod pappan i dörren. Då hade han åkt skridsko över isen efter att ha tröttnat på isoleringen.
Vad lär man sig av att växa upp på en fyr?
Det kan jag svara på, säger Ingemar. Allt går att fixa, ingenting sitter fast. Man blir väldigt praktiskt lagd.
May startade exempelvis en snickarkurs i Stockholm trots alla som skakade på huvudet av tvekan. Hon är också duktig med batik och har haft utställningar och startat kurser. Om det fick hon berätta i Hylands hörna.
Jag kommer ihåg en gång då jag sköljde batiken efter båten och vi hängde upp tavlorna till tork vid ankarplatsen, berättar May. Folk kom och frågade om de fick köpa och det fick de ju. Allt gick åt.
May berättar i sin lilla skrift Från fyr till fyr:
Den 1 augusti 1941 kom vi till Oxelösund. Vi åkte tåg från Karlskrona medan möbler och annan packning gick med bil. Efterträdaren på Utklippan hade sin svärmor boende vid Femörekanalen och där fick vi ligga vår första natt. Att komma med bil till fyren gick ju inte så allt vi packat var vi tvungna att lasta på en lotsbåt
i Gamla Oxelösund. Jag tyckte det var konstigt att vi måste komma sjövägen till en fyr på fastlandet.
Så jobbar vi med nyheter