Mumma för nya konspirationsteorier

I 70 år ska innehållet i de så kallade tsunamibanden skyddas från insyn och granskning. Det har regeringen klubbat och oppositionen är knäpptyst. Det får betraktas som total enighet.
Nog för att det ur innehållet kan hämtas vissa känsliga uppgifter om hur regeringskansliet fungerar och hanterar för rikets säkerhet känsliga frågor.
Och visst finns där kanske privata och kanske pinsamma personliga epostmeddelanden som inte har med den offentliga verksamheten att göra. Regeringskansliets anställdas personliga integritet ska naturligtvis värnas.
Men att slå en total hemligstämpel över alltihop känns närmast nonchalant och vi kan vara säkra på att bedömningen garanterat görs från ett makt- och inte ett medborgarperspektiv.
Den här typen av åtgärder ska regeringar vara försiktiga med. Det är en enorm mängd information. Allt är inte säkerhetskänsligt eller privat, men även det döljs nu för insyn. Det är klart att banden potentiellt även kan innehålla politiskt besvärande uppgifter i någon form. Det får vi inte veta förrän om 70 år. Då är det en helt annan politikergeneration som styr och verkar. Inget av innehållet är längre politisk dynamit. Det är inte ens givet att dagens partier har någon motsvarighet i framtidens demokrati.
Såväl Tidningsutgivarna som Svenska journalistförbundet har varit kritiska mot hemligstämplingen, på goda grunder. Det känns onekligen som om stora mängder handlingar på relativt skakiga grunder undantas från granskning.
Säkerhetskopiorna ska inte betraktas som allmänna handlingar. Absolut sekretess. Det är mumma för alla konspirationsteorier.
Regeringen borde snickrat till en kompromiss och åtminstone gjort delar av innehållet tillgängligt för forskningssyften. För framtida analyser av den svenska regeringens och centrala myndighetsorganisationens agerande under en akut kris i samband med en naturkatastrof långt bort, torde innehållet ha en viktig inverkan.
Till saken hör att man stiftar en särskild lag enkom för att kunna hemligstämpla tsunamibanden. Det har både Justitiekanslern och Justitieombundsmannen skarpt kritiserat.
Visserligen sätter regeringen samtidigt igång en utredning för att skapa generella riktlinjer för vad som ska betraktas som allmänna handlingar i säkerhetskopior av det här slaget. Det lär knappast stärka allmänhetens möjligheter till insyn och kontroll. Det man kan frukta är att generella riktlinjer mer kommer att undanta från, än öppna för granskning.