Munnen en del av kroppen

Det är få frågor statsminister Göran Persson uppvisat ett så personligt färgat engagemang i som tandvården. I sin bok Den som är satt i skuld är icke fri skriver han om hur hans egen far inte hade råd med tandvård och de följdverkningar detta fick för hälsan.
Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Göran Persson ständigt får frågor om regeringens bristfälliga tandvårdspolitik. Det långsiktiga målet, att man politiskt sett skall behandla munnen som vilken annan kroppsdel som helst, är nu inte någon lätt sak. Bara att finansiera den tandvård som utförs i dag, med ytterst begränsade subventioner, skulle kosta runt 10 miljarder kronor.
Men det märkliga är att det är så stor skillnad mellan ord och handling. Under Göran Perssons tid i finansdepartementet och sedan som statsminister kom anslagen till tandvårdsförsäkringen att nära nog halveras. Sedan en tid har de ökats på något men vi är fortfarande långt ifrån de 3,5 miljarder som anslogs före budgetsaneringen.
Det finns även skäl att ifrågasätta om de nuvarande, högst begränsade, anslagen används på rätt sätt. Att subventionerna de regelbundna och återkommande insatserna och låta den enskilde stå för huvuddelen av kostnaden för de större och mer dyrbara ingreppen är vare sig rättvist eller rimligt. Detta måste snarast upp till debatt, med eller utan den engagerade statsministerns medverkan.