Alla ord har ett värde och kommer laddade med egna symboler. Precis som Socialdemokraterna förlorade kampen om orden utanförskap och arbetslinje, riskerar regeringen att förlora om dess företrädare allt för snabbt börjar tala om krogmoms.
Det är skillnad på ordet krog och ordet restaurang. Det ena låter finare än det andra, även om det inte behöver vara så.
Restaurang har en lugnare, svalare atmosfär. Det är pingvinklädda kypare och bokade bord. Rätterna är à la carte, det är förrätt och dessert. I bakgrunden smeker en stråkmättad musik fram utan att störa möjligheterna till en god konversation. Klirret från bestick och glas är svagt.
Krogen då? Jo, in i sinnet träder en Cornelis Vreeswijk med en gitarr, raspig röst och kanhända även ett ölglas på en stol bredvid. Han spelar I natt jag drömde och de flesta kan raderna om krogbesöken:
På gatorna drog folk omkring, och drog från krog till krog, och alla drack varandra till och dansade och log.
Det må vara lycka, men det är i en mer stökig miljö. Det är mer snus, mer svett och glansiga ögon. Att det finns ruffiga restauranger och kvalitetskrogar tappas förstås bort.
Fast det är nu inte starkölen som får någon momssänkning, inte groggen heller. Kampen om orden handlar om associationer. Om den sänkta restaurangmomsen bringar någon mer berusande lycka så är det via maten.
Vem har koll på detta i debatten, mer än krögarna själva? Det är ju de som i slutänden ska redovisa allt, krog såväl som restaurang.