Mysig men ointressant salongsorkester

Diggar du unga snygga grabbar med fluga?
Händer det något inom dig när du hör lite skön vals?
Då är det Tira Vento som gäller.
På onsdagskvällen gästade åttamannabandet, eller salongskapellet, Trosa.
Jag är osäker på om någon saknat salongsorkesterstilen sedan då den var som populärast på 30- och 40-talet.
Tira vento har i alla fall tagit på sig ansvaret att bli ambassadörer för just den genren. Med sättning bestående av bas, gitarr, trumpet, violin, klarinett, sax och dragspel har de också tagit Evert Taubes visor till sig.
Kända örhängen blandas med mer okända alster. ”Damen i svart” och ”Vera i Vintappargränd” var i alla fall nya bekantskaper för mig.
Bandet består av idel skickliga instrumentalister som bitvis lyckats arrangera visorna riktigt bra. Fiolen och dragspelet riffar fint ihop, men annars är soloinsatserna väldigt få.
Det blir intressant när bandet växlar i volym från svagaste svagt till riktigt starkt. Det visar hur duktiga musiker hanterar akustiska instrument.
Annars går konserten på i valstakt. Fint, sobert och ganska ointressant.
Behållningen är sångaren Alexander Lövmark. Han har en oskuldsfullt ljus röst som passar bra till kompet. Han känns oskolad och det blir en väldigt bra kontrast till det övriga.
Dock upplevs han som väldigt dåligt påläst, och hans presentationer av visorna lämnar en hel del övrigt att önska.
Jag får en känsla av att Tira vento är något sorts projekt för duktiga musiker som behöver jobb. Nästa år har de kanske tagit Bellman till sitt hjärta.
Men vad gör det, för konserten i Trosa var trots allt en mysig bagatell.