– Jag är ändå förvånad att den fick stå kvar så länge. De här är statyerna är attraktiva, säger Ann-Sofie Calmerin som donerat statyn till NK-villan.
Hon och hennes man hade länge den stolta soldaten i sin trädgård och hade räknat med att placera honom på gården då de flyttade från villan i Gnesta till bostadsrätt i Nyköping. Men av olika skäl fick han i stället stå på vakt utanför NK-villan, ett stenkast från lägenheten.
– Vi tyckte att han stod bra där han tittade ut över ån och slottet, säger Ann-Sofie Calmerin.
Krigaren är en kopia av en soldat ur den världsberömda Terrakottaarmén som Ann-Sofie och hennes man fascinerats av på plats i Kina. Hemma i Sverige köpte de en kopia, importerad från Kina. Priset var uppemot 10 000 kronor.
– Vi bar alltid in den på hösten trots att det egentligen inte är nödvändigt. Den är gjord i betong så den klarar vintern, säger hon.
Krigaren tycks ha försvunnit mellan den 21 och 23 oktober. Det tomma fundamentet noterades av en konstnär som hade utställning på NK-villan.
– Vi har inte en susning om var han tagit vägen. Det mest troliga är väl att några ungdomar sopat ner honom i ån, säger Östen Nilsson, ordförande i föreningen NK-villans vänner.
Föreningen har inte polisanmält förlusten.
– Sannolikheten att vi ska få tillbaka honom är nog minimal, säger Östen Nilsson.
Många Nyköpingsbor verkar ha uppskattat den lilla figuren som i ur och skur stått på sin post utanför kulturhuset.
En del tror att figuren plockats in för rengöring, andra kopplar försvinnandet till en uppmärksammad konststöld i Gnesta som upptäcktes i förra veckan. Ett 60 kilo tungt gorillahuvud i skulpturparken "Art in the green box" har nämligen försvunnit lika spårlöst som Kinagubben i Nyköping.
Gorillahuvudet, skapat av konstnären Yemisi Wilson, var rejält förankrat med en järnstång på en sten i konstparken i Skottvångsskogen. Den stölden är polisanmäld.
– Jag rekommenderar verkligen föreningen att göra en polisanmälan. Polisen kan ju dyka på någon tjuvgömma, då han kan kanske komma tillbaka. Han passade bra där han stod. Det är väldigt trist att folk inte kan hålla fingrarna i styr, säger Ann-Sofie Calmerin.