Myter och konspirationer

Det var bara 750 unga som deltog i undersökningen, så fördelningen mellan troende och icke-troende på denna moderna myt ska nog tas med en stor skopa salt. Men principiellt är det ändå ett bekymmer.
Utbudet av myter och konspirationsteorier är i dag större än någonsin tidigare. Samhället är på många sätt globalt och digitalt. Alla världens konspirationsteoretiker – från de mer beskedliga till de riktigt galna – är bara några knapptryck bort på Internet.
Förra helgen kunde vi i Ekot höra att svenska antisemiter – från såväl islamistiska, kommunistiska och nazistiska kretsar – ville samsas i ett nytt parti med enbart antisemitism, Förintelseförnekelse och antisionism på agendan. Vi talar självklart om en mycket liten grupp som har hittat själsfrändskap hos varandra. Risken är förstås att detta görs till mer än vad det i verkligheten är.
Likväl är det djupt beklämmande att antisemtiska myter överlever i ett upplyst samhälle. Att anspela på att allehanda svårigheter orsakas av ondskefulla sammansvärjningar som verkar i det fördolda, är inget som kom med Internet. Det är gammalt som bygatan.
Tyvärr finns det alltid någon som lockas att tro.

Därför ska vi inte förvånas över att en del unga går på det där om attacken den elfte september. Samtidigt går det att känna att familjer, skola och samhälle då har misslyckats i sin uppgift att lära sina barn grundläggande källkritik.
Kanske förstärks myternas makt av varje uppväxande generations lust att genomskåda vardagen. Påståenden om att samhället åtminstone delvis är en illusion kan då vara lättare att svälja. Fantasifullhet, naivitet och radikalism paras med varandra. Precis som i filmen Matrix där hela mänskligheten lever sin vardag i en datorskapad verklighet.
Och det finns självklart grupperingar – som av politiska eller för den delen religiösa skäl – gärna underblåser vanföreställningar. Gemensamt hos dylika grupper brukar vara ett tveksamt eller rent av fientligt förhållande till demokratin i sig.