Mytisk plats med stark dragningskraft

När den är som sämst påminner den om en dystert surrande sommarfluga som har fastnat mellan två fönsterglas. När den är som bäst blir den en klaustrofobisk, smått mytisk plats med stark dragningskraft.
Tonårstjejerna Mary och Lovely är bästa kompisar. Det är de två mot resten av världen, som små Don Quixote-figurer på tvärs mot allt. De tänker originella, existentiella tankar och drömmer om ett liv tillsammans i London, som får bli symbolen för en värld där de kommer att kunna vara sig själva.
Det finns många moln på Marys och Lovelys himmel, men det kanske största är Lovelys panikångest. (”I dag är en sådan dag när Lovely inte är i skolan för att färgerna på himlen är fel.”) Vissa dagar når inte ens Mary fram till henne. Ångesten är som ”en liten senig pensionär som aldrig ger sig”. De kallar honom Yngve och uppfinner ett riktigt tråkigt låtsasliv åt honom.
Sanne Näsling jobbar med en sorts på/av-teknik där hon spänner känslosträngarna till max för att sedan byta fot och klippa av dem med bitsk ironi. Scener, situationer och drömmar staplas på varandra utan pedagogiska övergångar. Hennes skrivsätt för tankarna till Monika Fagerholm (vars gestalter Mary och Lovely ”bondar med” i boken), men också till Sara Stridsberg.
Språket både inspirerar och irriterar, pyntat som det är med så mycket engelska att hjärnan blir smått schizofren vid läsningen. ”Kapitulera omedelbart eller dö” är knappast allas cup of tea, snarare en bok att älska eller hata. I sina mest upplysta ögonblick fångar den allt som utmärker en viss sorts tonårs-spleen: hur tiden känns, hur omvärlden känns, hur man själv är alltings centrum och samtidigt ingenting.