På Lokstallet i Gnesta ställer Katrin Hannar ut både målningar och prylar som brickor, som får agera medium för hennes verk. På väggen innanför dörren hänger två målningar som föreställer valar. Den första kom till inför valet 2014, den andra är färsk. På den senare är valarna dock näst intill identiska.
– Det är ju valår, men det är fasen ännu svårare att skilja valarna åt nu, förklarar Katrin Hannar.
Ett annat verk föreställer clownfiskar som simmar bland emojis, några glada, andra ledsna.
– Fiskar ligger mig varmt om hjärtat. Jag är egentligen inte så bra på att måla och strävade länge efter att hitta mitt manér. Fiskar har en form som tillåter utsvävningar.
Katrin Hannar är med på Gnesta konstrunda för andra gången, och menar att det är väldigt roliga dagar för en konstnär som annars mest sitter hemma på kammaren och pysslar med sitt.
– Det är ju lite poängen, att samlas och faktiskt ha arbetskamrater.
Lena Bengtsson håller med. Hon tillverkar silversmycken hemma på Hyltingö söder om Stjärnhov och har till vardags mest kontakt med sina kunder via sociala medier.
– Jag får mycket inspiration av att träffa andra människor, säger Lena Bengtsson.
Marie Emanuelsson, som köpt flera smycken av Lena, tittar in i utställningslokalen i Stjärnhov.
– Konstrundan är bra för man kan bara glida in och prata lite. Det blir en opretentiös mötesplats, säger hon.
För Ulla Ceder, som är ordförande i föreningen bakom konstrundan, hör dock kontakten med kulturlivet i Gnesta till vardagen. Det är mycket folk i ateljén utanför Stjärnhov i år, konstaterar hon.
– Det är roligt att det är så mycket män här. Och någon var från Skåne också, säger Ulla Ceder, som för statistik över besökarna på ett litet block.
För två år sedan sa hon upp sig från "brödjobbet" på Systembolaget i Gnesta, där hon arbetat i 15 år, för att satsa på konsten. Tidigare hade skalbaggar i olika former varit hennes signum, men på senare tid har mer abstrakta lerskulpturer fått ta mer plats i ateljén.
– Jag kallar de frihetsskulpturer, men det blev nästan lite för fritt. Kompassen bara snurrar om det blir för abstrakt, så alla skulpturer har en sak gemensamt: de har ett hål genom sig.
Satsningen på konsten visade sig vara ett lyckat drag, och Ulla Ceder har fortfarande råd att köpa bröd. Nästa stora projekt blir tre större skalbaggar, två i betong och en i brons, nedanför Frustuna kyrka.
– De ska förhoppningsvis vara på plats nästa sommar, säger Ulla Ceder.