En uppluckring av regelverket för svensk spelmarknad skulle förändra spelandet som vi känner det i dag. Fler aktörer skulle vara med och dela på kakan. Några skulle få svårt att klara intäktsförändringar, andra skulle frodas. Marknaden ger och marknaden tar. Men så mycket till revolution behöver det inte bli.
Om regeringen ska öppna för fler aktörer på spelmarknaden måste de nya garantera att lämna lika mycket tillbaka till sporterna som vi gör, kräver Hans Ljungkvist och Hans Hansson, ordförande för Svensk travsport respektive Svensk galopp (SvD.se 21/1). Organisationerna har monopol på att bedriva spel på trav och galopp. Att det ska vara lika regler för alla på en uppluckrad spelmarknad är givet, men att detaljstyra hur spelbolagen hanterar överskotten riskerar att bli en jakt på kryphål i stället för en robust ordning.
Bortom travbanorna finns en hel hästnäring, företagande i gröna näringar som ger arbetstillfällen i flera led. Hästnäringen sysselsätter närmare 30 000 personer, påpekar debattörerna. Det stora flertalet av dessa jobb finns utanför storstäderna. Självklart är det mycket som står på spel.
Tyvärr finns en enkelspårighet i kraven som förs fram. Det är tydligen bara regeringen som ska garantera att svensk trav- och galoppsport lever vidare. Travsportens egen utvecklingskraft samt det faktum att spelarna själva kan göra ett medvetet val, borde väl ändå få en eller annan stavelse i sammanhanget?
Det står såväl idrottsrörelsen som trav- och galopp-sporten fritt att måla en friare spelmarknad i svart. Förändring är ibland svårt och påfrestande. Risken är det framstår som bakåtsträvande. Driv i stället ett öppnare krav på att godkända aktörer som erbjuder spel på den ena eller andra tävlingsformen också måste betala sporterna för dessa rättigheter. På sista raden skulle det nog kunna bli rätt bra.