Något stort har hänt med orkestern

Så där brukar det se ut jorden runt, där västerländsk konstmusik spelas i konsertsalar. En berömd dirigent brukade skoja med vaktmästaren som öppnade dörren in till scenen efter pausen:
– What symphony is on tonight? frågade han och låtsades att han inte behövde förbereda.
Men nu var vi i lilla Nyköping. Då är inget lika självklart, inte att också här ska finnas en orkester som nu börjat klara av även professionell repertoar.
Beethoven light eller i vart fall i miniformat får man väl kalla uvertyren till baletten Prometheus. Visst saknades en del av PANG där i början och sedan av dramatik och sug över accenterna på svag taktdel. Men det blev en fin början. Och denna öppning antydde den höga nivån som hördes tydligt i symfonin nr 39 av Mozart. Stolt och älskvärt lät det och lätt, fastän tonarten var Ess-dur. Och det var roligt här att se hur Per Andersberg kunde leda musiken med ovanligt få och små gester. Han såg ut att ha roligt, och det hördes i spelet.
Lite surt lät det någon gång i långsamma satsen i Ass, men modulationen från moll till H-dur gick strålande, och sedan var det tryck i de stora känslorna när musiken gick över i moll igen. När finalen satt punkt för kvällen med repris på genomföringsdelen var saken klar. Någonting stort har hänt med orkestern och speciellt stråkarna. De var förvisso bara tjugo och ibland för svaga för att balansera mot de starka blåsarna. Men vilken energi de hade i spelet.
Ändå vill jag gissa att många med mig kommer att minnas Hanna Dahlkvist mest från i lördags. Så bra var hon som solist i Schumanns stora cellokonsert, som verkligen kräver att solisten är i elden nästan hela tiden i de tre sammanhängande satserna och en orkester som kan följa med.
Hon spelade allt utantill, melodiskt smäktande men också med tryck i stråkföringen på djupet. Och när hon väl spikat fast var de höga tonerna skulle sitta var hon bergsäker.
En vacker final på 100-årsfirandet, alltså. Till våren blir det bland annat Schuberts G-durmässa och, hör och häpna, Gustav Mahlers Das Lied von der Erde i ett program med staden Wien som tema. Spännande och värt minst hundra personer till i publiken.