Begreppet ekonomi betyder hushållning med resurser. Principen är den samma oavsett om det handlar om kommunens budget eller sjuåringens barnbidrag. Resurserna är begränsade. Det finns inte utrymme för hur mycket nöjen som helst. Visst är det trevligt att gå på bio med sina barn varje helg. Men barnbidraget är först och främst tänkt för att användas till kläder och mat. De pengar som blir över kan användas för att köpa popcorn.
Sveriges kommuner bör resonera likadant som majoriteten av landets småbarnsfamiljer. Välfärdens kärna måste prioriteras framför kultur- och fritidsnöjen. När ekonomin är ansträngd bör kommunerna använda de intäkter som finns till att upprätthålla kvaliteten i skolorna. Inte till att bygga nya simhallar.
I förra veckan släppte näringslivets tankesmedja Timbro rapporten ”Långt ifrån lagom – kommunala satsningar i kristider”. I den visar rapportförfattarna Lotta Moberg och Jonas Sigedal hur ett antal kommuner gör exakt tvärtom. Tonen i rapporten är tyvärr något raljerande, men slutsatsen inte desto mindre intressant. Timbro bedömer att var femte skattekrona kan sparas utan att det skadar välfärdens kärna.
Självklart. Det vore att förenkla diskussionen om man uppmanade kommunerna att ta handen från all kultur- och fritidsverksamhet. Precis Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och landsting, påpekar i en replik till Timbro är dessutom driftskostnader lika relevanta som byggnadskostnader (DN 11/8).
Kommunala satsningar på till exempel friskvård resulterar i friskare invånare. Om sjuktalen därefter minskar bör även en sådan individ- och samhällsvinst räknas in på slutraden. Men trots invändningarna är det lätt att tänka på Timbros rapport efter gårdagens besked att Oxelösunds kommun säger upp var tredje barnskötare i förskolan.
Frivilligt eller ofrivilligt har man i Oxelösund kommit att prioritera en ny badanläggning framför barnen. Precis som föräldern som låter barnbidraget gå till popcorn har kommunledningen agerat alltför kortsiktigt.
Det hade förmodligen aldrig hänt om kultur- och fritidsnämndens verksamhet hade varit en integrerad del av utbildningsnämnden. Därför är det hög tid att kommuner, särskilt dem som drabbats extra hårt av krisen, ställer sig lågkonjunkturens viktigaste fråga.
Vilka av våra verksamhetsområden tillhör välfärdens kärna?