När kartan inte följer landskapet

Senaste fullmäktige innehöll en debatt om vilka anställda som kommunen ska ha som ska kunna kanalisera och förädla initiativ som syftar till att stärka utvecklingen utanför centralorten.
Centerns Eva Andersson argumenterade förgäves för en landsbygdsutvecklare – en debatt som sträcker sig flera mandatperioder tillbaka i tiden. Hon fick till svar av kommunalrådet Nicklas Franzén (V) att eftersom Centern inte införde någon när partiet ingick i Alliansmajoriteten förra mandatperioden, blir det ingen nu heller.
Indirekt blev det en debatt om vem som ett verkligt engagemang i landsbygdsfrågor – och där har de rödgröna fortfarande mer att bevisa än vad Centerpartiet har.
Kommunen sagt nu sig villig att erbjuda en landsbygdslots. En sådan kraft har det nybildade kommunbygderådet efterlyst. Lotsen ska vara av en vägvisare, inte en utvecklare. Forum för dialog mellan myndighet och lokala krafter är bra, men det vill till att det kommer ut något av det, mer än sammanträden.
Under förra mandatperioden såg vi exempelvis framväxten av den så kallade Bilkedjan i Vrena, som hjälpte äldre utan bil att få komma till en livsmedelsbutik. Ett litet men klokt initiativ.
Landsbygdens och småorternas utveckling är och förblir en fråga för lokala krafter. Utan att kommunen för den skull kan frånsäga sig ansvar. Det offentligt finansierade är en central aktör på landsbygden. När politiken lägger ned mindre orters service, ta bara äldreboendena i Stigtomta och Nävekvarn 2005, försvårar det lokalt.
Men lokala initiativ möts inte alltid med öppen famn. Här finns ett aktuellt exempel.
En bred politisk majoritet har lagt ned klasserna 4-6 i några av kommunens mindre orter. Syftet var att samla resurser och på så vis höja skolresultaten i hela kommunen. Även den här ledarsidan ansåg att något måste göras. Den kommunala skolans kontinuerligt usla resultat i decennier krävde radikala åtgärder.
Men ingen sade att det var förbjudet för andra att tillföra alternativ. När lokala krafter i Ålberga ville starta friskola med årskurser upp till sexan gjorde Skolinspektionen tummen ned, baserat på kommunens remissvar som konstaterade att den kommunala 1-3-skolan då hotades.
Det lokala engagemanget fick på nöten. Kommunen trampade i sin egen rävsax. Vad gör lotsen i en återvändsgränd?