När landsbygd möter stad

Hur förändrar man ett parti? Det finns anledning att fundera över frågan efter att ha spenderat några dagar på Centerstämman i Örebro. På stämmans invigning bestod underhållningen av lika delar folkdans, som streetdance. Symboliken var tydlig. Gammalt möter nytt. Landsbygd möter stad.
I skuggan av Nya Moderaterna har det vuxit fram ett nytt Centerparti. Statsminister Fredrik Reinfeldt ses i dag som den svenska politikens stora förändrare. Men är det någon partiledare som utmanat sitt parti är det faktiskt Maud Olofsson. Det ideologiska avståndet mellan Olofsson och Olof Johansson är betydligt längre än Öresundsbron.
Centerledningens mod och partiets stegförflyttning från baktakt till framtakt måste beundras. Fast på flera sätt är resan från gamla till nya Centerpartiet en betydligt skumpigare färd än Moderaternas politiska motsvarighet. Där Fredrik Reinfeldt färdas på en rak motorväg, måste Maud Olofsson undvika att köra vilse på slingrande landsbygdsvägar.
Nya Moderaterna drivs till stora delar som en företagskoncern. En liknande toppstyrning kommer aldrig att kunna accepteras inom Centerpartiet. Det går att prata hur mycket som helst om förnyelse och Stureplanscenter. Centern är, och kommer inom en oöverskådlig framtid att förbli, ett folkrörelseparti. På gott och ont.
Fördelen är att förändringarna av Centerpartiets politik måste byggas underifrån. På stämman fick partiets riksdagsgrupp hård kritik av äldre ombud för energiuppgörelsen och av yngre ombud för FRA-lagen. I Nya Moderaterna kan en sådan kritik negligeras. Det är inte möjligt för Maud Olofsson. Hon måste lyssna, hon måste lära.
Nackdelen är att stora delar av Centerrörelsen fortfarande dansar mer folkdans än streetdance. När majoriteten av de 521 ombuden i ett parti som vill kommunicera gröna, liberala värderingar röstar för en ökad politisk styrning av AP-fonderna och fortsätter att vara skeptiska mot EMU finns en del kvar att göra. Och då pratar vi politik, inte partikultur.
Rikstingståg under gröna fanor känns inte heller särskilt 2000-tal. Det är naturligtvis viktigt att visa politisk enighet – både internt och externt. Men Centerpartiet lockar inte fler nya, framtidsinriktade väljare genom att plocka fram bondeförbundets gamla flagga. Kollektivt traditionskramande kan Centern för gott överlåta till arbetarrörelsen.