När oväntade saker plötsligt händer
Efter att ha gett upp bäddandet bestämmer hon sig för att vattna sin fina och enda blomma, som har lyckats hålla sig vid liv i hela fem veckor.
I förbifarten på väg mot vattenkannan, egentligen är det en plastburk med gult lock, snuddar hennes armbåge vid en ram. Det lilla miniatyrstaffliet som ramen står på faller ihop som ett korthus och ramen med ett foto i slår i golvet.
Förskräckt dyker flickan ned och tar snabbt upp fotot. Ramen är dekorerad med olika pastafigurer, den hade hon gjort en dag som den här, en tråkig dag. Men plötsligt dyker det upp ett minne i hennes huvud, något smart som Alfons Åbergs farmor har sagt. Hon får tänka en stund, men sedan kommer hon på det: Att tråkiga saker händer, det är bra, för då ser man skillnad när dom roliga sakerna kommer sedan.
Flickan ler och nickar instämmande. Den här gången far hennes blick över fotot. All glädje som fanns i hennes ansikte är plötsligt som bortblåst.
Fotot föreställer två kattungar, en lite större och en mindre. Den större ligger på golvet, medan den lilla har en liten mjuk tass på den större kattens huvud och ligger på hälften över honom. De är goda vänner, det kan man se även på kort.
I hörnet längst ner till vänster sitter det ett tidningsurklipp. Rubriken lyder: Hankatt borta. Sedan följer beskrivning och en lång rad telefonnummer.
Minnena väller upp i flickans huvud. Hon minns en natt då hon vaknade av klor som hade slagit sig fast i en av hennes fötter.
Hon minns hur hon slog upp ögonlocken och tittade rakt in i ett par stora, gula ögon som såg otroligt pigga ut. Hur katten utstötte ett läte som en blandning av ett jamande och morrande. Hur hon slog armarna om honom och lade sig ned för att fortsätta sin sömn.
Men kissen trivs inte i flickans famn och slår sig fri.
Innan han hoppar ned från sängen ger han henne en lätt puff i ansiktet.
Sedan smiter han ut genom gläntan i dörren.
Hon lägger inte märke till tåren som rinner nedför hennes kind. Inte heller vattnet som hon har spillt ut från plastburken, och som nu börjar samlas runt om hennes knän.
Hon visste att han var död, hon hade ju till och med varit med när de begravde hans stelfrusna kropp.
Om det var så svårt att begrava sin katt, vågade hon inte ens tänka på hur svårt det skulle bli om en av hennes närstående går bort.
Så jobbar vi med nyheter