Valberedningens beslut att nominera Juholt till Socialdemokraternas partiledare kom smygande. Håkan Juholt öppnade för Mona Sahlins avgång genom att ta avstånd från hennes förnyelse. Därefter har den anonyma smålänningen låtit mindre sluga politiker slåss om mediebruset. Juholt har bidat sin tid, och varit medveten om att vad han saknar i stjärnglans, tar han igen med list.
Det är lätt att vara efterklok. Få debattörer har på allvar lyft fram Håkan Juholt som en potentiell socialdemokratisk partiledare. Men när han nu fått svara på den så berömda frågan, står det klart att Juholt har flera av gärningsmannaprofilens nödvändiga egenskaper.
Socialdemokraterna var på jakt efter någon som kan ena rörelsen, som framstår som mer förankrad i den socialdemokratiska myllan än Mona Sahlin, som inte är befläckad av hennes fiasko och som matchar Fredrik Reinfeldt i pondus. Och i Håkan Juholt får småstädernas och bruksorternas Sverige en talesperson som framstår som lagom folklig.
Dessutom är han några år yngre än till exempel Sven-Erik Österberg.
Alliansen bör alltså inte underskatta kompromisskandidaten Juholt. Även om han inte mäter sig med Reinfeldt i statsmannaegenskaper, och med Anders Borg i akademisk stringens, framstår Socialdemokraternas blivande partiledare som en man med potential att få stora delar av svenska folket att känna sympati för honom.
Håkan Juholt är ingen politiker som väcker stora känslor. Däremot är han en person som de flesta väljare kan tänka sig att köpa en begagnad Volvo av. Plötsligt finns en risk i att Fredrik Reinfeldt framstår som en röst för den välbärgade storstadsmedelklassen, vilket ger Juholt chansen att slå underifrån.
Det bör vara ett utgångsläge som passar socialdemokrater i opposition.
Håkan Juholt gör skillnaden mellan Socialdemokraterna och borgerligheten tydligare; i politiska infallsvinklar, i sättet att tala och i sättet att klä sig. Till skillnad från Mona Sahlin röstar Juholts egna grannar på Socialdemokraterna. Uppenbarligen har valberedningen prioriterat en partiledare, som har möjligheten att dämpa fallet i LO-kollektivet, snarare än en blekröd tjänstemannasosse, på jakt efter storstadsröster.
Socialdemokraterna väljer alltså att svänga lätt åt vänster. Det är en taktik som ledarsidan tidigare har förespråkat – och som innebär att partiet i princip ger upp inflytelserika valkretsar i Stockholm och den storstadsnära Mälardalsregionen.
Kortsiktigt är taktiken den rätta. Men i ett längre perspektiv är Socialdemokraterna tvungna att ta upp matchen mot Alliansen i tillväxtområdena. Framtidsinriktade partier måste klara av att växa i samma områden som befolkningskurvorna pekar uppåt.
Om Håkan Juholt blir vald har Socialdemokraternas motsvarighet till Super Mario en delikat uppgift framför sig. Likt den gamla Nintendo-rörmokaren behöver Juholt dels täta sina egna läckor, dels hitta en smidig väg som tar honom fram till skatten. Spelet kan börja.