Elizabeth är ett av alla de fall som Svenska Dagbladet undersökt i en djupgående granskning av skolornas mobbningsarbete. Under 2010 kritiserades 66 skolor av Barn- och elevombudsmannen för sitt sätt att hantera kränkningar. I två fall av tre hade skolorna valt att lägga skulden på den mobbade, på dennes avvikande personlighetsdrag eller märkliga klädsel.
De vuxna valde att svälja mobbarnas undanflykter istället för att försvara rätten att vara annorlunda. Med rätta har reportaget väckt stor uppståndelse.
De fall som granskats har visat ett lagvidrigt beteende från skolornas sida och kräver starka åtgärder. Många skribenter har dock velat gå steget längre och generalisera Svd:s granskningsresultat till hela skolväsendet.
Det ska man akta sig för.
Undersökningen omfattar bara 66 anmälningar av de 180 som Barn- och elevombudsmannen fick in 2010. Som jämförelse finns det i Sverige 10 516 skolor med sammanlagt 173 629 lärare.
Det handlar om extrema undantagsfall.
Undersökningar visar tvärtom att Sverige ligger i världsklass när det gäller att förebygga mobbning. De flesta lärare, och annan skolpersonal, har all anledning att sträcka på ryggen och vara stolta.
Därmed inte sagt att det saknas problem. Tvärtom. Mycket kan fortfarande göras. Men perspektivet får inte fastna i extremfallen, de vi läser om i tidningarna. Att elever blir öppet och fysiskt kränka tillhör ändå ovanligheterna. Oftare handlar det om diskreta glåpord och utfrysning.
Det är hos den tysta majoriteten av alla mobbade som skolorna möter sin stora utmaning.
Enligt en färsk undersökning från skolverket mobbas mellan sju och åtta procent av alla elever varje år. För en femtedel av dem pågår mobbningen i stort sett oavbrutet. Utslaget på samtliga studenter rör det sig om över 21 000 personer som utsätts nästan dagligen.
De flesta av dessa fall dyker aldrig upp hos någon Barn- och elevombudsman, många upptäcks inte heller av den egna skolan. Medan lärare jäktar mellan klassrum och planeringsmöten, men ändå tvingas ta med sig arbetet hem, pågår den kränkande behandlingen oförtrutet inom skolans fyra väggar. Facebook, sms och annan ny teknik gör mobbningen än mer osynlig och svårupptäckt. Dessutom skuldbeläggar många mobbade sig själv.
Och avstår därför från att anmäla eller uppmärksamma kränkningarna.
Som skolminister har Jan Björklund lovat att ta krafttag mot mobbningen. Ett led i detta har varit en undersökning som Skolverket presenterade tidigare i år som jämfört olika metoder för att förebygga kränkande behandling.
Resultatet är komplext.
Olika metoder fungerar olika bra på olika grupper. Det krävs skräddarsydda lösningar.
Samtidigt visar forskningen att det finns vissa generella riktlinjer att förhålla sig till. Redan i fjärde klass börjar de flesta eleverna bli medvetna om de sociala processer som ligger bakom mobbningen. Skolor som redan då sätter in insatser, tar in professionell hjälp och pratar med barnen uppvisar också betydligt bättre resultat. Denna forskning måste få genomslag.
Sverige är bra på det mobbningsförebyggande arbetet, men när 21 000 elever fortfarande utsätts är det långt ifrån tillräckligt. Bra måste bli bättre. Skolverkets resultat måste omsättas i praktiken. Det ansvaret ligger främst på kommunalpolitiker och rektorer.
Nu vill vi se handling.