När täckelset faller

KRÖNIKA
!Det rasar en debatt på kultur- och debattsidor om dagis och moderskap. Den tändande gnistan var radikalfeministen Nina Björks yttrande att barn tar tid. Det är samma författare som på 1970-talet skrev Under det rosa täcket, och som länge har betraktats som vänsterfeministernas bibel. I en artikel på DN Kultur (30/10) skriver hon drygt 30 år senare: Vi är på helt fel spår. Det är dags att börja om på ruta ett.
Det är snarare dags för Nina Björk att hoppa ner från piedestalen och erkänna att: Jag hade fel. Jag förstod inte att man kan få magont av att lämna barn på dagis, om det gråter och vägrar släppa taget.
Kristdemokraternas Maria Larsson applåderar och skriver i Expressen, när radikalfeministerna får barn blir de kristdemokrater. Men vårdnadsbidrag är knappast Nina Björks förstahandsval. Hennes lösning är i stället sex timmars arbetsdag, förbud för småbarnspappor att arbeta heltid och lika lön för olika arbete.
Det finns inget som hindrar Nina Björk från att göra det valet redan nu. Men varför ska alla vi andra tvingas leva hennes liv?
Tack och lov finns det inget parti i riksdagen som förespråkar lika lön för alla eller som vill förbjuda heltidsarbete. Så vad har radikalfeministen Nina Björk egentligen åstadkommit? Ingenting. Under täckelset fanns bara gammalt damm.
Barns behov av båda sina föräldrar och en god barnomsorg måste tillgodoses på andra sätt och utan att tvinga in föräldrarna i gamla könsrollsmönster. Lösningen ligger i att erbjuda en föräldraförsäkring som ger både mamman och pappan samma chanser att dela föräldraansvaret och därefter förutsättningar att välja den barnomsorg som passar just deras familj bäst. Då först får även barnen en chans att välja det liv de vill leva.

För när det rapporteras att kvinnorna har de lägsta lönerna, om det så gäller länsstyrelsen i Sörmland eller nyutexaminerade civilingenjörer, är det ingen slump så länge kvinnorna förväntas ta huvudansvaret för barnen.
Som tonårsförälder vill jag att båda barnen ska få samma möjligheter att förverkliga sina drömmar och ambitioner, utan att hindras av begränsande och fjolliga könsbarriärer.