När Turkiet träder in bryts historiens eko

I går var en historisk dag för hela Europa. Turkiet kommer att bli medlem av EU, även om det kommer att ta tid. Österrikes hårdnackade motstånd väckte förvåning och irritation. Trots att EU redan hade sagt ja, försökte Österrike ändra förutsättningarna in i det sista. Den svenska utrikesministern Laila Freivalds fick det att framstå som om det vore en fråga om främlingsrädsla. Men Jörg Haider har lämnat den politiska arenan för länge sedan, främlingsfientligheten är knappast mer utbredd i Österrike än i något annat land i Europa. Förklaringen är inte entydig.
I sekler betydde turk i Europa muslim, och underförstått antikrist. Att Österrike i hjärtat av det habsburgska riket höll stånd mot osmanerna, ses av österrikarna som det kristna Europas räddning. Det kanske är i skenet av historiska fakta som man bör betrakta Österrikes agerande och samtidigt reflektera över att EU ännu en gång är på väg att lösa upp en djupt liggande konflikt mellan två arvfiender.

Turkiet är ett sekulariserat muslimskt land med det enda muslimska samhälle i världen som fullt ut bejakar västerlandet. Turkiet vet att Europa och USA behöver dem mer än någonsin. Men Turkiets historia har inte lärt dem att stå med mössan i hand. Därför har landet inte heller kunnat acceptera någon annan inbjudan än den som leder till fullvärdigt medlemskap. Turkiet har på kort tid anpassat sin lagstiftning till EU:s krav men har fortfarande problem att leva upp till dem. Det finns mycket mer att göra när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter men det är en del av processen.
Motståndet mot ett turkiskt medlemskap handlade också om Kroatiens medlemsförhandlingar, en fråga som drivs med kraft av Österrike. Många österrikare har äldre släktingar som sannolikt har tillbringat sina barndoms somrar i Kroatien, en del av det forna habsburgska väldet.
Kroatien har dock suttit i EU:s väntrum eftersom regimen inte har velat samarbeta med krigsförbrytardomstolen i Haag. Det plötsliga beskedet att Kroatien nu samarbetar, visade sig bli den murbräcka som krävdes för att alla skulle bli nöjda. Därmed kunde EU äntligen fira en ny framgång.

Ett införlivande av Turkiet i EU kan visa människor i Europa och Mellanöstern att det inte behöver råda någon motsättning mellan marknadsekonomi, demokrati och mångfald å ena sidan och det islamiska arvet å den andra.
Catharina Håkansson