När varat blir en vara

Tre unga människor, två kvinnor och en man, växer upp på den engelska landsbygden. De spenderar sina första år på en internatskola ihop med barn i samma ­ålder. Deras frihet är kraftigt begränsad. Barnen får inte gå utanför skolområdet och utsätts hela tiden för ideologisk hjärntvätt.

Övrigt2011-04-16 05:00


När de fyller tonåringar förflyttas dom till ett gruppboende på en gård, tillåts att inleda kärleksrelationer med varandra och göra utflykter till en närliggande stad. De har även blivit medvetna om sitt öde. Och i 20-årsåldern slutförs deras livsuppgift.
Kazuo Ishiguros fiktiva drama “Never let me go”, nyligen filmatiserad med Keira Knightley och Carey Mulligan i huvudrollerna, skildrar ett Storbritannien i moralisk upplösning. Samhället plågas av social nedmontering; för att återupprätta välfärdens rykte har staten börjat odla fram organ.
Tillbakablickarna mot Thatcherismen, och tiden som följde, är tydliga. Och utan att avslöja för mycket av handlingen, väcker berättelsen flera existentiella frågor.
När övergår en individs livsglädje i ett motvilligt accepterande? Hur reagerar civilsamhället när välfärdsstaten är beredd att begå onda handlingar? Och skulle vi själva längta tillbaka till en tid när lungcancer var dödlig?
Det är lätt att känna moralisk tveksamhet inför att 20 procent av svenskarna är beredda att sälja en njure, mot en betalning på 300 000 kronor (Ekot 15/4).
Sverige har skrivit under avtal som förbjuder organhandel. Socialminister Göran Hägglund har rätt, som varnar för risken med att fattiga människor säljer organ, till sjuka som har råd att betala. Här finns etiska frågetecken.
Men samtidigt råder akut organbrist. Drygt 750 svenskar står i kö för att få ett nytt organ; varje år avlider ett 30-tal innan transplantation kan genomföras. Incitamenten att anmäla sig till vårt nationella donationsregister, ser inte ut att vara tillräckligt stora. Konsekvensen har blivit att rika svenskar åker till fattigare länder för att få sina behov tillfredsställda. Här finns ännu fler etiska frågetecken.

På frågan om Sverige bör tillåta organhandel finns alltså inga enkla svar. Den som ej är beredd att säga att hon eller han inte vill ta emot någon annans organ, bör aldrig döma ut andras desperata beslut. Däremot ska vi komma ihåg att mer statlig intervention, inte alltid leder fram till den mest etiska av lösningar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om