Naturlig avgång i gammal klubb
Är det nacken nu? Vi är så gamla så vi kommer aldrig ihåg vilka rörelser vi ska göra. Tonen är rå men hjärtlig, som man brukar säga. Nyköpings Motionsgymnastikklubbs träningspass är vanligtvis en stängd värld för damer. Södermanlands Nyheter var först att bryta den barriären.
En jazzlåt, övergår i en tango, som blir en cha-cha-cha. Ett par valsmelodier finns också instoppade.
Så länge som Gunnar Karlsson varit ledare har urvalet varit detsamma.
Om vi byter musik måste vi ju byta rörelser, är hans enkla förklaring.
Med sina 78 år måste han vara Nyköpings äldsta gymnastikledare. I varje fall en av de piggaste.
Lika pigga är Gunnars 12 trimmade vänner.
I 80 år har Nyköpings Motionsgymnastikklubbs medlemmar samlats på måndagarna för att röra på sig, prata skit i bastun och slippa fruarnas gnat. För det här är en herrklubb där damer är förbjudna.
De får inte komma på våra fester heller, säger Gunnar Karlsson bestämt.
Till en början var det möten på torsdagar också, men en pensionärs vardag är fylld av saker att göra så man fick dra ned antalet träningspass till en gång i veckan.
Den naturliga avgången är något man skämtar om i klubben. Just nu ligger medelåldern på 74,8 år. Äldst är Holger Sjöberg, med sina 82 år. Han har varit medlem i 43 av dessa.
Aldrig att jag skulle missa en träning. Då måste jag vara sjuk. Och jag går alltid till träningen, från Stenkulla och tillbaka.
Lika naturlig är inte introduceringen av nya medlemmar. Man blir nämligen invald på rekommendationer.
Och vi väljer inte in vem som helst, skojar Einar Andersson som själv gympat i elva år.
Det naturliga verkar vara att gå med i klubben i samband med pensioneringen.
Jag arbetade inom flygvapnet och där rörde man på sig. Så när jag gick i pension var jag tvungen att göra något och Friskis och Svettis är alldeles för jobbigt, säger Arne Wiberg.
Den militära typen av gymnastik, den som gjordes efter Ling-systemet, blev populärt i slutet av 1800-talet och det var även som klubben använde sig av till en början.
Rickard Åbrink var av den gamla skolan, bekräftar Holger Sjöberg. Det var ingen musik på den tiden.
Då, i början av 1900-talet, tränade klubben i Västra Folkskolans gymnastiksal. I de gamla protokollen kan man läsa om bristen på dusch och bastu.
Men det fanns ett tvättställ i korridoren, säger Holger Sjöberg.
Åbrink efterträddes av Sven Eriksson och han tog med sig grammofonen till gympasalen. Vid det här laget hade klubben flyttat till Gripenskolan, där det både fanns dusch och bastu. Och med Gunnar Karlsson kom bandspelaren in i bilden.
Jag vet inte hur ofta den gått. . . Sen kassettbandet uppfanns, tror Gunnar Karlsson.
Jag har spelat in bandet på CD nu också, men det dröjer väl ett tag innan vi skaffar en CD-spelare, tror Roland Larsson som är nykomling i gänget med sina sex träningsår.
Träningspasset fyller sitt syfte i varje fall. Hela kroppen får en genomkörare. Balans, smidighet, koordination allt finns med. Och gymnasternas magövningar är inget för de svaga.
Förutom träningen är snacket i bastun viktigt. Det är här de världsliga problemen blir lösta.
Och dit är inte SN-sporten välkommen. Någonstans måste gränsen sättas. Undertecknad fick i varje fall, som enda kvinna, se vad gubbarna gör i gympasalen på måndagar från september till april.
Så jobbar vi med nyheter