Det är inte länge sedan det blev en omfattande debatt sedan det visat sig att näringslivet använt sig av PR-hjälp för att få partitopparna att bli mer positivt inställda till företagande.
I vanligt tal är detta vanligt lobbyarbete. Men i efterdyningarna av Sahlins avgång var avslöjandet om detta och den efterföljande debatten ett viktigt led i spelet. S-strategiskt kunniga röster såg det som ett led i arbetet med att misskreditera de tänkbara kandidaterna i partiets högerfalang.
Det partipolitiska spelet bedrivs alltid i två sfärer, den officiella och den inofficiella. Så är det inom alla partier. Allt sägs inte utåt. Många håller god min i tyst, elakt och ibland hänsynslöst spel.
Men Socialdemokraternas tronföljd brukar ändå vara ett spektakel av rang, med allt annat än trevliga tépauser bakom kulisserna. Så här långt har förväntningarna uppfyllts.
Tumregeln är att den som vill ta över, först ivrigt och intensivt måste förneka att han eller hon är intresserad. Därefter ska andra kliva fram och bestämt slå fast att den ointresserade är den som är absolut bäst lämpad för uppdraget. Sedan följer en offentlig kovändning där den ovilliga blir villig – för partiets skull.
Den 15 februari ska kandidaterna ha nominerats. Några få har sagt sig vara intresserade, som Ylva Johansson och Morgan Johansson. Stämmer tumregeln har de inte en chans.
En som absolut inte vill är Göran Perssons forne kronprins, förre finansministern Pär Nuder. Enligt ett spelbolag ger han elva gånger pengarna tillbaka på insatsen, om han blir vald.
Och han vill verkligen inte. I ett svar till Expressen skriver han till och med ordet ”inte” med versaler.
Än så länge har vi dock inte hört några taktfasta talkörer som kräver att han ändrar sig.
Än så länge.