NH:s nya taktik är tålamod
Vem faan är det som sitter där borta i omklädningsrummet? Fjolårets spelaromsättning i Nyköpings Hockey var stor. Spelare kom och gick ur omklädningsrummet. Inte gick det bättre för det. Annat är det denna säsong. Nu andas allt istället kontinuitet.
Den tanken har kännetecknat Nyköpings Hockeys trupp årets säsong. Man har helt enkelt låtit spelarna få tid på sig att bli bra. Och då har de blivit de också.
Det är en medveten strategi. Vi har ju så många unga nya spelare och spelare från division 1. Det är aldrig en färdig produkt från början, säger NH-tränaren Lenny Eriksson.
Och ta tjecken Patrick Hucko. Han lommade mest till utvisningsbåset i början av säsongen. Inte blev det så värst många poäng heller. Fem (1+4) på de femton första matcherna.
Nu är han en poängmaskin som stortrivs och bjuder fansen på magplask efter varje hemmamatch. På nästan lika många följande matcher har det blivit hela 21 poäng (6+15) och en topplacering bland allsvenskans backar poängmässigt för tjecken.
Man måste ha tålamod med spelarna, kommenterade Nyköpingstränaren Lenny Eriksson i början av december när Huckos brant stigande formkurva kom på tal.
Något annorlunda var det i fjol. Då ramlade spelare in och ut ur laget i en jämn ström. Tålamod var inte ordet på ledningens läppar. Då fick man kort tid på sig att lyckas. Misslyckade man var det hej då. Framför allt gällde de utlandsimporterna.
Kanadensaren Shaun Sutter hann knappt med mer än en seriepremiär förrän han fick lämna klubben för spel i England. Transatlantkollegan, backen Paul Esdale, försvann en bit in på hösten
I november -05 testades en tredje kanadensare, forwarden Marc Brown. Två assists på sex matcher blev det. Gissa om han fick vara kvar.
Låt vara att Halmstads uttåg ur allsvenskan på grund av ekonomiska problem utnyttjades maximalt. En målvakt, två backar och en forward plockades in. Ingen fick vara kvar denna säsongen.
Vis av misstagen skulle detta inte upprepas.
Det blir sällan lyckat, säger Lenny, som inte har mycket till övers för Malmös stora spelaromsättning, nio man har redan försvunnit.
Det är på gränsen till löjligt.
Så det var ett litet trendbrott när Borlängekillen Daniel Persson lånades in för en match, den målglada tillställningen mot Leksand. Och att klubben nu flaggar för att försöka ersätta skadade Jörgen Rickmo vars sargade knä gör att det är färdigspelat för säsongen.
Det kan ju uppstå situationer på vägen som det med Rickmos knä och att vi bara hade sju tillgängliga forwards mot Leksand. Förhoppningsvis vet man innan vad det är för karaktär man får.
Elitserielånen Niklas Olausson och Dennis Persson räknas inte riktigt. Dessa hade klubben på ett tidigt stadium flaggat för att man ville låna. Och Olausson spelade ju i klubben i fjol. Dennis är en Nyköpingskille från början.
Vart har alla ur fjolårets trupp som inte längre finns kvar tagit vägen? för det var många som inte fick förnyat förtroende. Hur har de lyckats?
Bara på målvaktssidan användes inte mindre än fem olika spelare. Ytterligare två fanns som båsdörrsvaktare. Vem minns Leksandslånet Marcus Lundell?
Tilltänkta förstemålvakten, HV 71-lånet Magnus Åkerlund vände tillbaka till Jönköping efter säsongen i NH. Bara för att lånas ut till Skövde. Men nu har han kallats tillbaka till elitserielaget sedan en av klubbens två målvakter flyttat till Schweiz för att spela där.
Backen Paul Esdale är exempelvis från och med nyår tillbaka i Europa. Han har tagit platsen efter Calle Johansson i tyska andraligans Moskitos Essen.
Så jobbar vi med nyheter