Nog är de nya allt, de där moderaterna
Vad betyder detta? Den politisk-strategiska analysen är korrekt. Om de blockledande partierna ligger nära varandra ökar möjligheterna att locka väljare från motståndaren. Moderaterna förlorade på att ligga längst ut till höger bland de borgerliga partierna. Där ligger nu kd. Moderaternas förändring är den dramatiska, inte övriga i alliansens.
En Synovate-undersökning visar att den moderata förnyelsen bekräftas av allmänheten och majoriteten efterlyser en fortsättning. Pikant nog ingår fler vänstersympatisörer än alliansvänner i undersökningen. Lika pikant är att allmänhetens förtroende för partiledarna i miljöfrågor är högst för mammalediga Maria Wetterstrand (mp) och centerns Maud Olofsson. Tji fick Peter Eriksson.
De nya moderaterna har gjort arbetslinjen till sin och backas upp av hela alliansen, på socialdemokraternas bekostnad. S-ledaren Mona Sahlin är irriterad över att moderaterna ligger så nära, vilket bekräftar två saker. Det ena är att Sahlins parti inte kan ta tillbaka gamla paroller om arbetet i centrum. Det andra är att det, trist nog, är svårt att skilja de två partierna åt emellanåt även i andra frågor.
Men de nya moderaterna kan inte bara fortsätta rätta sig efter socialdemokratins konvulsioner. Det förlamar det egna idéarbetet. Det är vad Sahlins parti råkat ut för i kampen för att till varje pris behålla makten. Idéarbetet fått ge vika till förmån för populistisk positionering.
Ett handfast tecken på att de nya moderaterna är så nya som de ger sken av, är att motståndarna ägnar alltmer energi åt att försöka bevisa motsatsen. Men förändringen är konkret. Annars skulle aldrig försvarsministern ha avgått.
Det intressanta är vad Fredrik Reinfeldts parti gör för analys av samhällsläget som nya moderater. Vad är att fortsätta förändras? Ser de behovet av att justera arbetsmarknadslagar som klubbats på LO:s beställning av gamla s-styret, men vars nytta för jobben är antingen tveksam eller rent av motverkande? Ur samhälls- och allianssynpunkt är svaret avgörande.
Här är en fråga till. Om de nya moderaterna bekräftade behovet av ett nytt arbetarparti, krävs det inte då en ny hållning till arbetstagarrörelserna? Borde inte opolitiska fackförbund, som verkligen verkar för medlemsnytta, uppmärksammas mer på de partifjättrades bekostnad?
Så jobbar vi med nyheter