Två elever brännskadades med strykjärn under en så kallad nollning på privatskolan Lundsberg. Nio ungdomar har skickats hem för att ha utfört misshandeln. Händelsen sprider en förödande bild av en skola som sedan tidigare har varit i kraftigt blåsväder. Det har bland annat handlat om sådant som kallas kamratuppfostran. En med våld inpräntad hackordning vore nog en bättre beskrivning.
Den som tror att nollning bara hör till de exklusiva privatskolornas sfär behöver tänka om. Även om något är förbjudet enligt skolreglerna kan det mycket väl finnas under ytan.
Det finns gott om gymnasieelever från de senaste decennierna som kan vittna om olika former av nollning. Sådant som sker när de ansvariga inte ser eller väljer att inte se. Vi ser det också i andra miljöer där nykomlingar ska slussas in i gemenskaper, exempelvis inom idrott eller annat föreningsliv.
Skolan måste ha en nolltolerans mot nollning. I grund och botten är nollning inget annat än ett kollektivt förtryck som ska etablera hackordningar och en underlägsenhetens respekt. Tro inte att du är någon. Vänta på din tur.
Det skapar inga självständiga individer. Det etablerar ingen respekt för varandra värd namnet. Däremot blir det gärna till en glorifierad initiationsrit – att gå från nolla till etta, från ingenting till en i gänget. Var och en som accepterar förnedringen blir ännu en som har visat sig stå pall – och som i förlängningen kan se till att andra får uthärda.
Bortom nollningen bildas kanske livslånga lojaliteter, inte minst i internatmiljöer där man verkligen lever med varandra dygnet runt. I efterhand blir minnet av nollningen till något mer bomullsinlindat och närmast karaktärsdanande, inte värre än att behöva gräva igen latringropar i lumpen.
Sådana mustiga berättelser blundar dock för något grundläggande. Det är inte alla som kommer ur mobbningen; där finns skolkamrater som ideligen utses till verbal eller fysisk slagpåse för andra. Mobbningen föröder liv. Att säkerställa att svenska skolor är fria från förnedrande initiationsriter och underkastelseideal, är ett av de viktigaste uppdragen skolan har.
Här finns ett organisatoriskt ansvar – allt från politiker till skolledare och andra. Stoppa all nollning – och se till att detta förbud verkligen upprätthålls. Tystnaden är ingen garanti för att alla behandlas väl.
Här finns också ett individuellt ansvar. Vägra att vara den som för en förtryckande och förnedrande tradition vidare.