Nu börjar den verkliga granskningen av Sahlin

Mona Sahlin såg livrädd ut på presskonferensen. När valberedningen lanserade henne som ny partiledare för socialdemokraterna fick hon säkert dejà vu-upplevelser som påminde om allt som hände 1995. Bara för att valberedningen är enig, betyder det inte att partiet är det. Partiet är inte längre så stort som retoriken vill göra gällande, varken som folkrörelse eller bland väljarna. Det är dessutom splittrat. Mona Sahlin vill dra partiet åt höger någon annan slutsats av hennes korta programförklaring går inte att dra vilket lär väcka känslor.

I många beståndsdelar var det till synes en blåkopia av alliansens och det nya arbetarpartiets politik: reformering av välfärdssektorn och tjänstesektorn (hushållsnära tjänster) samt förnyelse på arbetsmarknaden. För att vinna avgörande röster i mitten kan hon nog inte göra annat.
I förrgår slutade spelbolagen att ta emot insatser på Mona Sahlin som partiledare. Större skrällar har dock inträffat. Nu börjar den grundliga granskningen. Den lär börja med det som 1995 blev hennes fall, inte minst att hon använde statens kreditkort som personlig bankomat.

Samtidigt pågår ett idogt PR-arbete för sälja in den nya bilden av henne. Slarviga Mona ska ha blivit Skötsamma Mona. Skickligt regisserat var det också att konkurrenterna Ulrica Messing och Carin Jämtin dök upp för att gratulera medan pressens fotografer var kvar. Men det är att putsa ytan, inte mer.
En lång och skakig ministerkarriär kan vara besvärande att bära på när kandidaturen nu synas i sömmarna. Ett ämne som hittills har lyst med sin frånvaro i granskningen är Mona Sahlins insatser som ansvarig för Estoniafrågorna, exempelvis. Så sent som i somras var ärendet återigen aktuellt och följdes av ännu en KU-anmälan.

Stödet för Mona Sahlin är ingalunda grundmurat. Frågan är var fasaden spricker och hur pass stor sprickan blir inför partiets extrakongress. Mona Sahlin presenteras ibland även i nyhetsmedier som blivande socialdemokratisk partiledare och statsminister. Men nästa s-ledare kommer aldrig att bli statsminister utan stödpartiernas välsignelse. Detta är bara det mindre av två stora hinder, oavsett om partiledaren är Mona Sahlin eller någon av de andra som nu tyst lurar i vassen.
Nästa riksdagsval avgörs av väljarnas betyg på den nuvarande regeringens insatser. Alliansen har makten. I ett sådant läge har en socialdemokratisk partiledare inte tillträtt sedan Per Albin Hansson 1925.