Nu kan alla höra Soulsting hemma i soffan
Coverbandet Soulsting från Nyköping slår på stort. När de uppträder på Träffen på juldagen är det samtidigt releaseparty. Då släpper nämligen bandet sin första platta. Det är lite tidspress.
Det är lite tidspress.
Anders Stengård, minst lika känd under smeknamnet Panda, har haft en hektisk tid. Under två helger efter varann nu i november och december har bandet samlats samman för att spela in. Det är nu klart. Fotograferingen till omslaget är också klart.
Och vi har fått löfte om att plattan ska vara tryckt och klar till juldagen, säger Anders.
Tidspress och snabba ryck är därmed ingen underdrift. Allt annat än att spela in runt en ny cd brukar vara tidsödande.
Projeketet betyder i alla fall Soulstings första platta. Kallat ingenting annat än Soulsting. Mer behövs inte. För de i det lokala nöjeslivet som inte känner till Soulsting vet ingenting av värde.
Solusting kan beskrivas som coverbandet med de många medlemmarna. Väldigt många. Alla är inte lätt att hålla reda på ens för Anders Stengård. Trots att han fungerar som manager eller sammankallande eller vad tusan nu man vill kalla honom. Snabbt hjälper han till att identifiera alla på fotografiet. Först efter en stund kommer han på att gitarristen ju inte fanns på plats och saknas. Fast det är klart är man 13 stycken är det ju ganska lätt att missa någon.
Vilket genast får en att undra hur Anders gör för att lyckas hålla samman gruppen. Största problemet visar sig vara att tre man just nu pluggar på en musikakademi i Piteå och emellanåt har svårt att komma ifrån.
Vi brukar faktiskt vara alla när vi uppträder. Däremot inte när vi repar.
Alla viljor då?
Ja jag är ju för demokrati. Alla ska få säga sin mening.
Men det hela fungerar förvånansvärt smärtfritt. Inte alls som i den irländska musikfilmen The Commitments som handlar om ett nystartat band. Många gör av någon anledning jämförelser mellan det bandet och Soulsting. Irländarna var ju nästan osams rakt igenom filmen. Men likheten är nog snarare att bandet i The Commitments och Soulsting låter lika bra.
I år har det bara blivit tre framträdanden. Alldeles för få tycker säkerligen många fans. Trycket vid entren på juldagskvällen utanför Träffen kommer säkerligen att bli extra stort. Entreprenören på Träffen har även ett finger med i plattans tillkomst.
Men att det inte blir så många spelningar gör inget. I stort sett alla håller på med musik i andra konstellationer och grupperingar. Anna och Linda känner många igen som Sitsters of soul. Ingemar Karlsson syns ofta i duon Klasse och Ingo. Bara för att nämna några.
Sagan om Soulsting började 1997. Anders tyckte det vore kul att starta ett eget band. Snabbt hittade han grunden i det nerlagda bluesbandet Fried Chicken Swingers. Själv skulle han hålla sig lite på sidan.
Men så upptäckte jag att även jag ville stå på scen. Då gällde det att hitta ett instrument ingen annan spelade säger Anders.
Nu gör han instrumentaluppsättningen fullständigt komplett med congas, munspel och diverse annat.
Debuten skedde på Lotsen, karnevalslördagen -97. Anders trodde att det skulle vara tjockt med folk men de flesta tycktes hålla till i centrum.
De var inte så många där. Därför fick vi spela en gång till några veckor senare. Då regnade det.
Det var inte förrän Soulsting var klubband en sommar på Seaside vid kanotstadion som de gjorde sig kända för Nyköpingspubliken ordentligt.
Sedan har det rullat på. Några bandmedlemmar har ersatts. Den souliga musikrepertoaren har breddats.
Det är lite mer funk nu. Vi vill vara breda på plattan också.
Ett funkigt Soulsting således. Inte bara soul. Funksting kanske?
Så jobbar vi med nyheter