Nu ska Daniel börja plocka rosetter igen
Daniel Svensson blev av med alla sina sponsorshästar i slut-et av 90-talet. En tävlingskarriär, som pekade rakt uppåt, gick i stöpet. För tre år sedan startade han nästan från noll på Lövsunds säteri norr om Nyköping. Nu ska hans karriär på tävlingsbanan ta fart igen.
Med fräsch ärlighet berättar Daniel att han inte gick upp förrän åtta den här torsdagsmorgonen.
Jag har tagit lite ledigt. Det är bara några unghästar som är i gång just nu.
Man måste alltså inte vara någon morgonmänniska när man håller på med hästar?
Jag är definitivt ingen morgonmänniska. Det går inte att gå upp sex på morgonen om man inte kommer hem från lektionerna förrän vid elva på kvällen. Jag börjar bli för gammal för det. Tjejerna hjälper mig att rida en del av hästarna och så har jag en elev här, Kim Larsen.
I det nybyggda fikarummet håller SN-sportens fotograf så när på att välta det trebenta bordet.
Vi måste nog skaffa ett nytt, säger Daniel en aning generat.
Det här med att få ekonomin att gå ihop är Daniels stora bekymmer för tillfället. Just eftersom han gör en ny satsning mot sverigeeliten.
Men jag har fått en bra sponsor och jag är numera delägare i fyra hästar, som jag tror mycket på.
Den andre delägaren är Peter Blomqvist, kanske mer känd för alla hockeyentusiaster i Nyköping.
Hans dotter hade häst här, men vi träffades inte ordentligt förrän i Falsterbo där han helt plötsligt bara frågade om jag inte ville ha en lastbil. Och han köpte en därnere också. Jag visste inte vad jag skulle tro om honom, säger Daniel och skrattar.
Blomqvists intresse var dock genuint och numera består satsningen av fyra hästar, Showman, som är på väg att säljas, fyraåringarna Calistna och Cardinal och nytillskottet Cash. En tioåring med krut under sadeln.
Hur kommer man egentligen ur den svackan som du befann dig i efter att alla hästar sålts första gången?
Det var svårt. Jag funderade ett tag om det verkligen var det här jag ville göra. Jag hade ju bara en häst kvar efter Gnesta så det är klart att man tappar sugen. Och eftersom jag har blivit bränd så ville jag vara säker på att jag skulle kunna få vara med och bestämma när hästarna ska säljas. Och det gör jag som delägare nu.
Om man tittar på vilken annan sport som helst så brukar idrottsmannen i fråga bara behöva koncentrera sig just på sin egen karriär på tävlingsbanan, men som ryttare så blir det för det mesta ganska blandad kompott med inridning av unghästar, lektioner och tävling. Psyk-iskt sätt, klarar man av att hålla så många bollar i luften?
Jag måste erkänna att det kan vara lite svårt att fokusera ibland. Det är ju inte idealiskt att först ha lektion på kvällen och sedan ta lastbilen vid nio-tiden för att åka till en tävling där första start är åtta morgon-en efter. Man kunde ju ha en bättre uppladdning om man säger så. Men jag måste ha mina lektioner för att det här ska gå runt så det är bara att jobba på.
Vad kommer du att koncentrera dig på det här året?
Tävlingar. Jag ska försöka komma utanför Sveriges gränser lite mer i år. Jag hade vissa funderingar på tävlingarna
i Spanien nu i början av året, men jag tror inte att mina elever skulle vara glada att jag är borta i två månader, så det blir nog några fler och kortare resor i stället.
Hästmänniskor är kända att behandla sina hästar perfekt, men tar i stället inte hand om sig själva. Mat på konstiga
tider, ingen uppvärmning innan ridturen, ingen annan typ av träning än den ridningen ger. Hur är det med dig?
Jag äter bra, men träningen kunde vara bättre. Jag lovade mig själv att jag skulle gå till gymmet nu under uppehållet, men jag har fortfarande inte kommit i väg. Med tanke på vilka skador jag har borde jag vara mer försiktig. Jag har diskbråck i nacken och inget korsband i ena knät. Man får sig en tankeställare om man ska rida in unghästar.
Men korsbandsskadan orsakades i ärlighetens namn på fotbollsplanen.
Så jobbar vi med nyheter