Nuders slutsatser sätter press på Sahlin

Valförlusten har varit nyttig för socialdemokraterna. Till och med den gamla inre cirkeln tänker nu högt om behovet av ny politik. Förre finansminister Pär Nuders analys, som luftades under fredagen, är säkert obekväm för partiet i flera stycken, men träffande på flera punkter.
Det är ingen slump att detta läcker ut dagen före partiledarvalet. För även om det främst väljs en partiledare så väljer partiet också väg. Det sätter press på Mona Sahlin och på sammanhållningen mellan de heterogena intressen som trots allt finns kvar under fanorna.
Sprickan mellan parti och fack lär däremot inte att bli så stor att partiet riskerar att rämna. I opposition behöver man ju inte fundera över skillnaderna mellan ett starkt och ett egenmäktigt fack. Men vid en valförlust även 2010 är läget ett annat.
Till skillnad från företrädarna tar Mona Sahlin alltså över rodret i opposition, utan makt. Det kan underlätta en renovering av partiet men kan också skapa en intern strid där såväl positionsförändringar som nytänkande blir omöjliga.

Pär Nuder oroar sig för kampen mellan rikssossar och kommunsossar, men håller tyst om motsättningarna mellan högersossar eller vänstersossar, vilket högljutt spökar i synen på förändringar i offentlig sektor. Däremot hedrar det honom att han öppet talar om väljarförlusterna till Sverigedemokraterna och att detta tapp ställs i motsats till väljarförlusterna åt höger.
Den förre finansministern erkänner också att det inte vore smart politik att försöka återställa a-kassan. Det kräver höjda skatter för löntagarna och dylika löften vinner man inga val på. Inte ens i Sverige.
Det gäller också att välja sina vänner noga. Socialdemokraterna kan naturligtvis drömma om ensamregerandets tidevarv, men verkligheten kommer att kräva öppna kort om regeringsalternativen inför valet 2010.

Med vänstern tvingas man att avskaffa jobbavdraget och höja skatterna för medelinkomsttagarna, ett oaptitligt budskap för de väljare som man redan har tappat och som vunnit på alliansens reformer.
Med miljöpartiet kommer man att tvingas till höjda miljöskatter, vilket partiets industrifalang lär gå i taket över, men politiken går ändå att knyta till talet om det gröna folkhemmet.
Tänk om Mona Sahlin enbart kramar miljöpartiet och låter vänstern lida nykommunismens kval. Säga vad man vill, men det skulle ge en intressant valrörelse.