Numret du har ringt tillhör en annan tid

Riktnumret var en effektivisering, en modern efterträdare till den tid då varje by hade en egen bemannad växel. Jag är född i 0480-området. På 1970-talet hängde telefonen fortfarande mer ihop med huset än med människan i det. Och att ringa långt bort, utanför riktnummerområdet var dyrt.
Sedan tio år tillbaka bor jag i 0155. I dag är de fasta abonnemangen i sig hotade. Efterfrågan på den trycka telefonkatalogen har störtdykt. Allt mer går via mobiler och trådlösa nätverk. Fråga valfri 20-åring i din närhet och se hur många av dem som vill ha en fast telefon hellre än en mobil – eller ens utöver mobilen. De lär vara få. Snart är de ännu färre.
Problemet med att bort riktnumren är notan. Drygt nio miljarder kronor räknade man med för tio år sedan och till slut lär det bli kunderna som får betala. Men det går säkert att pressa kostnaderna, de fasta abonnemangen blir ju allt färre. Argumenten för att göra skillnad på 0155 och 0156 är få, inte minst eftersom allt fler nummer börjar på 07 i stället. Då spelar det ingen roll om du ringer från Trosa eller Tystberga.
Bakelittelefonen var en gång i var mans hand. Personnumren avslöjar inte längre på vilket BB vi är födda. Förändring hör utvecklingen till. Därför gäller det att välja sina strider.
I dag vill Telia gärna bygga bort det fasta telefonnätet och ersätta med mobiltrafik, för att slippa underhållet, främst i glesbygd. Kanske andra aktörer än Telia borde ha ansvar för detta nät i framtiden?
Socialdemokraternas Håkan Juholt bjöd på ett av sina mest ogenomtänkta utspel häromveckan – och ja, konkurrensen är hård – när han lovade mobiltäckning åt alla överallt. Panik gör sånt med politiker. Men här fanns en kärna av väsentlighet.
Ska det fasta nätet plockas bort innan man vet att ersättningstekniken där verkligen står pall? Är det rimligt att den som har i dag fast telefon plötsligt ska finna sig i att få radikalt försämrad kvalitet? Nej. Det här är onekligen viktigare spörsmål än vilka siffror som telefonnumret ska börja med.